Constant Gardener

Justin Quayle arbetar vid den brittiska ambassaden i Nairobi och har en underbar fru. Dessvärre är hans fru en riktig moralkämpe och råkar lägga näsan lite väl mycket i blöt. Hon blir mördad och det mesta pekar på att en läkare som arbetat med henne är den skyldige. Justin anar dock oråd när han märker hur man på hans egen arbetsplats försöker tysta ned historien. Han startar en egen undersökning och upptäcker snart att vissa människor till varje pris vill hålla sanningen gömd.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men saker och ting var faktiskt bättre förr. Det låter som något en gammal stofil skulle klämma ur sig när barnbarnen berättar om den nya häftiga filmen på bio och gubben mumlar om att det var bättre när Charlie Chaplin var i livet. Men det jag försöker säga med detta är att jag inte förstår varför man måste göra allting så krångligt nuförtiden.

Som i Constant Gardener där det rent manusmässigt är en tämligen simpel historia. Enligt min åsikt är också det enklaste alternativet ibland det bästa. Tyvärr, så håller inte skaparna bakom Constant Gardener med mig och istället för att ha en linjär struktur på filmen, så har man har valt att berätta historien genom att pendla mellan nutid/dåtid. Detta leder till att den första timmen blir en upplevelse som både är sövande och svårtittad. I vanliga fall har jag inga som helst problem med berättande som sker i en okronologisk ordning, men i Constant Gardener känns det mest bara malplacerat.

Den hade helt klart vunnit på att vara mer rak på sak. Det blir den också efter drygt en timmes speltid. Då förvandlas den plötsligt till en oerhört tät thriller med många pulshöjande moment och intressanta utvecklingar. Efter denna helomvändning blir filmen riktigt bra och glädjen infinner sig snabbt. Den sista timmen av Constant Gardener är ett redigt smörgåsbord med klassiska ingredienser såsom korruption och beställningsmord. Sen blir det inte direkt sämre att skådespelare är lysande, att musiken är smärtsamt vacker och att regissören använder sig av intressanta bildlösningar (bl.a. en handkamera i flertalet av filmens mest intensiva ögonblick).

På det stora hela är dock Constant Gardener en medelmåttig film - där den första halvan av filmen drar ned betyget avsevärt. Men gillar man politiska thrillers har man åtminstone drygt en timme av högkvalitativ spänning att se fram emot. Förutsatt att du orkar hålla dig vaken och intresserad till dess. Vilket kan vara svårt.