Filmen:
Min flickvän brukar reta mig för att jag alltid är så noggrann med att tvätta händerna efter att ha varit och handlat. Eller efter att jag åkt med bussen någonstans. Det är väl ingen stor grej egentligen och det är inte så att hon är något äckel som aldrig tvättar händerna eller att jag är extremt bacillrädd för den delen. Det handlar snarare om att jag vet hur många ohygieniska människor det finns ute bland oss och att då tvätta händerna efter att ha varit ute på allmänna platser känns för mig lika självklart som att inte äta nötter som ligger framme på krogen eller slicka på en toalettsits.
I Steven Soderberghs senaste film, Contagion, tas bacillskräck till helt nya nivåer när en fruktansvärd smittspridning som får folk över världen att insjukna med ganska otäcka symptom och enkelbiljetter till himlen. Vi får följa en rad olika människor från olika delar av världen och med olika yrken som försöker göra någonting åt smittan. Ett berättargrepp som dessvärre faller platt och gör det hela ganska rörigt med karaktärer som dyker upp bara för att minuter senare försvinna och ersättas av nya karaktärer som handskas med smittspridningen på sitt eget vis. Matt Damon spelar pappa och make som drabbas på ett personligt plan. Han gör en bra insats, men övriga skådespelare har svårt att göra några bestående intryck.
Det största problemet är dock inte skådespelarna. Det är manuset. Alla som sett trailern innan filmen kommer bli mäkta förvånade när filmen inte är så spännande och händelserik som trailern målar upp den som. Faktum är att den är raka motsatsen där man försöker rymma ett flertal olika historier (av ytterst varierande kvalitet) i en enda film utan att för den skull ägna särskilt mycket tid åt någon av dem. Det spelar ingen roll att Soderbergh ger filmen en cool look där färger och utseende skiftar beroende på var i världen scenerna utspelas i eller att soundtracket är skönt 80-talsdoftande med sina synthiga toner. Contagion är ett enda långt sömnpiller med rörig handling, tröttsamt pratiga scener och skådespelare som inte riktigt lyfter med sina prestationer.
Men den lyckas bra med att göra en lite mer paranoid. Lite mer uppmärksam. För om det är någonting som är troligt att utrota mänskligheten är det inte Roland Emmerichs larviga domedagsprofetior med supervulkaner, giganto-tsunamis och extrem svinkyla (som går att springa ifrån!), utan snarare att folk inte tvättar efter händerna efter att rört kundvagnen på Coop som en skröplig gammal gubbe halvtimmen innan marinerat med sitt slem som är det första steget till en pandemi som ingen av oss tar oss levande ifrån.
Bilden:
Contagion ser ganska alldaglig ut på Blu-ray. Skärpan håller sig på en acceptabel nivå genom hela filmen, men tenderar att kännas lite mjuk i vissa lägen och bjuder aldrig på någon imponerande detaljrikedom.Färgerna skiner till i vissa lägen som med de varma tonerna från Kina-scenerna, men överlag är det en ganska blek och tråkig färgläggning som inte kommer få någon att höja på ögonbrynen. Svärtan är okej, men drar lite åt det grådaskiga hållet.
Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.
Ljudet:
Inte heller här är det någonting märkvärdigt att rapportera om. Contagion kommer med ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som visserligen fångar upp dialogerna på ett bra sätt och puttrar på med musikinslagen på ett mycket behagligt sätt, men när det kommer till surroundeffekterna känns det hela ganska sladdrigt och aningen uddlöst. Nu är inte det här någon actionfylld film som svämmar över av häftiga audiella inslag, men jag hade önskat lite mer tyngd och precision i surrounden, framförallt i scenerna där hysterin bland människor borde ha skapat en betydligt bättre närvarokänsla.
Extramaterialet:
Här finns ett antal featurettes som behandlar lite olika områden, däribland en featurette som på ett sakligt och intressant sätt går igenom hur världen skulle reagera vid ett utbrott av en liknande smitta som i Contagion. Det är en skrämmande inblick i hur dåligt förberedda vi uppenbarligen är och faktum är att denna featurette är mer spännande än filmen i sig.