Crank: High Voltage

Filmen:
Ni kommer väl ihåg att Jason Stathams karaktär i filmen Crank från 2003 ramlade ner från en helikopter just innan eftertexterna började rulla? I normala fall hade det varit ett tecken på att någon uppföljare inte hade varit att räkna med. Det säger ju sig själv att förutsättningarna för en uppföljare känns väldigt, väldigt hopplösa när filmens huvudperson faller ut ur en helikopter och slår ner i stenhård asfalt efter ett fall på flera hundra meter.

Men grabbarna bakom Crank: High Voltage resonerar annorlunda och bjuder på en av 2000-talets sjukaste filmupplevelser när Statham än en gång iklär sig rollen som torpeden Chev Chelios i uppföljaren till Crank (även denna gång med en skön glimt-i-ögat på skådespelarfronten).

Nu handlar det inte längre om att några elakingar sprutat in gift i hans kropp som tvingar honom att hela tiden höja sin adrenalinnivå för att överleva, nu handlar det om att någon stulit hans hjärta och istället för det vanliga petat in ett artificiellt hjärta i hans kropp. Han måste därför ladda upp sig själv genom att föra in elektricitet i kroppen på olika sätt, detta samtidigt som han är på jakt efter mannen som skändat hans kropp.

Crank: High Voltage är minst sagt en speciell actionfilm. Utseendemässigt är det som en superintensiv och ganska ryckig musikvideo med en av de snyggaste klippningarna jag någonsin sett och innehållsmässigt är det som enda lång tripp på någon extremt kraftfull och väldigt olaglig hallucinogen drog. Ena stunden kör Chev upp ett inoljat hagelgevär i arslet på en elaking, i andra hamnar man mitt uppe i ett demonstrationståg där ett flertal porrstjärnor protesterar för att höja sina löner.

Då har jag ännu inte nämnt 80-talsikonen Corey Haims medverkan med en helknasig frisyr, sexet på kapplöpningsbanan, Godzillaliknande fightingscenen bland högspänningsledningarna, gnidandet mot en gammal tant med yllekofta, Pedro från Napoleon Dynamite som en hårdsminkad fjolla med helkroppstourettes, hur Chev tvingar sångaren i Tool att ge honom elstötar med ett koppel avsett för hundar eller hur man helt plötsligt avbryter filmen och flyttar över fokus till en påhittad talk-show där Chev Chelios som barn sitter och pratar om sina problem tillsammans med sin mamma.

Crank: High Voltage är verkligen i en klass för sig när det gäller utflippade galenskaper. Det är mer som ett riktigt vulgärt och galet TV-spel än vad det är en film. Ibland, eller snarare rätt ofta, blir det dock lite för mycket av det tokiga och då frestas tålamodet mer än nödvändigt genom störande karaktärer som till exempel bengeten Bai Lings extremjobbiga fnaskroll och ganska tjatiga ögonblick när Chev försöker hitta elektricitet för att ladda upp sig själv.

Jag tycker inte heller att talk-showdelen tillför någonting av underhållningsvärde och inte heller den superkåta terapeuten spelad av stekheta puman Lauren Holly från Dum & Dummare som snackar om att hennes patient borde ge sig ut på gatorna och gnida sig mot lite smutsigt (här kliver min egen censur in och förhindrar mig från att berätta resten av meningen som involverar könsorgan).

Folk som är känsliga för våldsamheter, fula ord och sex i olika former kommer givetvis att hata Crank: High Voltage, men vi som kan svälja sådant utan större problem har en helgalen actionfilm som aldrig någonsin slutar chockera att se fram emot. Det är 83 minuter av galenskap och våldsamheter. Om det inte vore för att det går överstyr lite väl ofta, så hade det varit en fantastisk actionfilm på alla sätt och vis, nu blir den istället "bara" lättsamt underhållande och så pass utflippad att man bara måste uppleva den.

Bilden:
Precis som sin föregångare är Crank: High Voltage filmad digitalt och bjuder i BD-utgåvan på ögongodis i var och varannan scen med en snuskigt skarp bild där varenda liten detalj i såväl förgrunden som bakgrunden visas upp med en rent ohyggligt imponerande detaljrikedom (trots att kameran flackar omkring en massa i den ryckiga klippningen). Man kan urskilja små mönster i asfalten och blodet från karaktärerna liksom lever och andas av sig själv genom den underbara skärpan kombinerat med en djupkänsla som skänker ordet "närvaro" en helt ny innebörd. Det är som att själv befinna sig mitt i kaoset som utspelar sig på skärmen/duken.

Färgerna i filmen är inte heller kattskit direkt, utan bjuder på magnifika färgnyanser där himlens blå toner, asfaltens gråa och blodets röda alla lämnar en med munnen vidöppen av imponering. Även svärtan och hudtonerna är fantastiskt mixade med naturliga färger.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Sugen på att irritera grannarna med perverst välmixat BD-ljud? Då har du hittat precis rätt. Crank: High Voltage bjuder tittarna på ett magnifikt DTS Master Audio 7.1-spår som är kraftfullt och bombastiskt att tapeterna riskerar att lossna från väggarna om du snålat med tapetklistret. Det är en ljudupplevelse där samtliga högtalare får jobba på högvarv med att vräka ur klockrent mixade surroundeffekter, explosionsartade baseffekter och dialoger som är hur lätta som helst att urskilja trots att mycket händer på samma gång. Det är en ljudmatta som kommer att ge dig njutning utöver det vanliga och som utan några som helst tveksamheter kan knalla raka vägen till referenshyllan utan att behöva passera gå.

Extramaterialet:
Här bjuds på en PiP-featurette (Picture in Picture) där regissörerna/manusförfattarna Neveldine och Taylor tar oss igenom filmen med både oseriösa och seriösa kommentarer där det svamlas ohyggligt mycket till allas vår förtjusning, man pratar om vilka kameror som använts, hur man kom på idén till uppföljaren och lite grann om castingen. Ett riktigt roligt kommentarspår som även finns att lyssna på som sedvanligt sådant med enbart ljud. Man kan också välja att förflytta själva filmen till en mindre ruta i skärmen och istället fokusera på PiP-featuretten som då tar upp en större del av rutan. Här finns också en drygt 50 minuter lång bakom kulisserna-featurette, en gag reel och några trailers.