Crossing Over

Det var ett tag sedan jag såg något med Harrison Ford. Kan till och med ha varit så att det var i senaste Indy-rullen det begav sig. Tur då att Crossing Over damp ner i brevlådan häromdagen så att man kunde få se lite Harrison Ford och jakten på den amerikanska drömmen. Crossing Over är en dramafilm som utmärkts av en berättarteknik där olika människors till synes separata öden vävs ihop i slutet av filmen och jodå självklart inget nytt under solen, vi har sett det i Crash och Traffic med tämligen lyckat resultat även om jag tycker bägge nämnda filmer är aningen överskattade.

Det centrala temat i filmen är den amerikanska drömmen och längtan efter att bli en fullvärdig medborgare av det amerikanska samhället. Vi har skådespelaren Claire som står i begrepp att utvisas till sitt hemland Australien om hon inte får sitt arbetstillstånd och därför säljer sin kropp till en man på migrationsverket som hon hoppas ska ge henne sitt Green Card.

Sedan har vi den muslimska skolflickan Taslima som efter ett provokativt tal om 11/9 blir klassad som en terrorist och hot på rikets säkerhet. Och den koreanska killen vars äldre gängkompisar vill att han ska sluta vara en sån pussy och ansluta sig till deras kriminella värld. Mitt i allt så har vi immigrationspolisen Max Broogan (Harrison Ford) som har det otacksamma jobbet att vakta gränsen och söka upp illegala flyktingar och skicka hem den. Ett jobb som han inte känner sig helt till freds med. Framförallt inte när det innebär att barnen måste separeras från sina föräldrar.

Förutom det så har vi ytterligare ett antal historier, bland annat en som förtjänstfullt aktualiserar hedersmord vilket ju faktiskt har varit ganska sällsynt i filmens värld. Harrison Ford gör ett alldeles utmärkt jobb i rollen som immigrantpolis med hög moral och hans karaktär är väldigt sympatisk i en film där annars myndigheterna framstår som ganska fyrkantiga vilket jag kan tänka mig stämmer överens med verkligheten.

Även Ray Liotta och Ashley Judd gör ett mycket gediget jobb vilket leder fram till konklusionen att det är något annat än skådespelet som drar ner betyget. Den största skuldbördan får det övertydliga manuset, som hela tider talar med för stora gester och styr tittaren alldeles för mycket, ta på sig. Sedan får man heller aldrig riktigt den där känslan av slumpens och ödets vägar som jag tycker man får i Crash, nätverket och sättet som allt vävs samman på i filmen känns inte helt realistiskt.

Budskapet, även om det är viktigt och högaktuellt, hade mått bättre av att få serveras med lite mer subtila verktyg för att undvika de värsta klyschorna. Framförallt finns det en scen i samband med ett rån i en livsmedelsbutik som känns riktigt sliskig och skiljer agnarna från vetet när det gäller bra film. Minst en vända till i manusfabriken hade behövts innan Crossing Over avtäcktes inför publik. Men tack för ett gott dagsverk ändå Harrison.