Filmen:
Det är rätt fascinerande med C.S.I-serierna. Gigantiska TV-succéer världen runt med löjligt höga tittarsiffror trots att man vecka in och vecka ut kör på med samma uttjatade koncept. Ett gäng med kriminaltekniker som på totalt verklighetsfrämmande sätt löser brott med superhäftiga gadgets som plockar fram bevis som om det vore det enklaste i hela världen.
Vad jag menar med verklighetsfrämmande? Sättet man porträtterar deras arbete på. I serien verkar det vara så glammigt och häftigt med hypermoderna makapärer och ett samarbete med polisen som ofta känns väldigt luddigt - får kriminaltekniker verkligen springa omkring med vapen och sparka in dörrar på platser där bovar kan tänkas uppehålla sig ? Det låter underligt, speciellt när man ser dokumentärer med riktiga brottsplatstekniker som inte gör så mycket mer än att svabba brottsplatser efter blod eller letar fingeravtryck. Inte fullt så glamouröst som i serierna.
Men det är fiktion såklart och att då haka upp sig på dessa detaljer är självklart lite larvigt. Tur då att det finns annat att klaga på - som att man under 9 säsonger knappt gjorda några ändringar överhuvudtaget. Det är egentligen först i denna säsong som det verkligen görs några omvälvande förändringar. En av CSI-medlemmarna dör i första avsnittet och Grissom som varit gängets självklara ledare under de tidigare säongerna beslutar sig för att lämna labbet. In kommer Laurence Fishburne och sen blir allt som vanligt igen.
Samma tjatiga koncept där man inte riktigt vet var det ena avsnittet slutar och det andra börjar.
Men helt utan sina förtjänster är den inte. Här finns några riktigt spännande avsnitt där uppfinningsrika dödsfall och oväntade upplösningar gör det hela till en ganska så njutbar föreställning. Jag gillar framförallt de två avsnitten där William L. Petersen som spelar Grissom lämnar över stafettpinnen till Fishburne. Det är ett värdigt farväl för Grissom som i alla år varit den största anledningen till att man tittat på serien. I övrigt är det ganska jämnt skägg mellan avsnitten. Medelmåttiga berättelser med putslustiga punch-lines från karaktärerna som då och då levererar en duglig spänningsmängd för stunden.
Skådespelarna sköter sig klanderfritt i sina respektive roller, regin är överlag av riktigt hög kvalitet med läckra bildkompositioner och snygga effekter då det visas hur personerna dödats, men det går ändå inte att komma ifrån det faktum att C.S.I är en serie som gör sig bäst ifall man sprider ut tittandet en aning. En bra serie att råka zappa in på någon gång mellan varven när den går på TV. Inte en serie som man tittar på flera avsnitt på raken.
Då blir det tjatigt värre - trots att The Whos mästerliga låt "Who Are You?" (som serien har som ledmotiv) alltid är lika fantastisk att lyssna på.
Bilden:
C.S.I: Las Vegas - Säsong 9 ser riktigt bra ut på Blu-ray och bjuder på en mycket behaglig kontrast som gör underverk med de många lysande blåa och varma orangea toner som genomsyrar seriens labbmiljöer. Skärpan är bra med fin detaljrikedom, trots några inslag av brus som förstör helheten. Färgerna är varma och inbjudande, medan svärtan är härligt mörk och djupkänslan många gånger imponerar med sitt omfång.
Bilden är kodad i VC-1 och har formatet 1.78:1.
Ljudet:
I den amerikanska Blu-rayutgåvan finns ett mustigt DTS-HD Master Audio 7.1-spår inkluderat, medan vi svenskar får nöja oss med ett Dolby Digital 5.1. Lite snålt kan tyckas, men det är ändå ett ljudspår som fyller sin funktion på ett bra sätt med starka riktningsdetaljer som hela tiden känns härligt följdsamma, ett bra samspel mellan de bakre och främre högtalarna samt ett bitvis riktigt bra tryck i basen. Dialogerna är aningen låga i vissa scener, men överlag är det inga problem att höra vad karaktärerna snackar om. Musiken är välmixad och helheten, trots vetskapen om att jänkarna fått ett bättre ljudspår, är riktigt bra.
Extramaterialet:
Här finns en hel del skojigt extramaterial. I Crime Scene Initiation pratar man om hur införandet av Fishburne och en annan skådespelare förändrar serien och vilken inverkan dessa inhopp har på den övriga ensemblen, CSI Mode är en pop-uppfeaturette som under seriens gång ploppar upp intressant information kring procedurerna som karaktärerna ägnar sig åt i bevisinsamlandet, Rats in Space är en featurette som analyserar ett av avsnitten från säsongen, From Zero To 200 In Nine Seasons handlar såklart om resan till 200 avsnitt i serien (där legendariska regissören William Friedkin stod för regin på det 200:e) och Goodbye Grissom är en känslostormande featurette där man tar farväl av seriens stora dragplåster på ett mycket hedersvärt sätt.
Ytterligare betyg
- Betyg 2
- 9 / 10
- Betyg 3
- 8 / 10
- Betyg 4
- 6 / 10
- Betyg 5
- 8 / 10