Dark Shadows

Filmen:
Framgångarna lät inte vänta för familjen Collins när dom packade ihop och emigrerade till Amerikat. Affärerna gick strålande och snart hade man byggt upp ett storslaget fiskeimperium, fått en stad uppkallad efter familjenamnet och byggt sig ett fläskigt mansion. Men allt skulle snart ta en mycket olycklig vändning. Barnabas Collins - familjens son - kunde inte hålla tassarna borta från hushållerskan, som blir upp över öronen förälskad i honom. När Barnabas sedan finner kärleken på annat håll så blir inte husans vrede nådig.

I normala fall brukar en hushållerskas missnöje yppa sig i smutsiga lakan, försvunnet bordssilver och kanske i att familjens husdjur drabbas av mystiskt återkommande diarréer. Men den här gången visade sig upprorsmakerskan vara en ondsint häxa. Några besvärjelser och lite svartkonst senare och halva familjen Collins var utplånad. Barnabas själv förtrollades till en vampyr och begravdes levande i en förseglad kista. Tvåhundra är förflöt där under jord innan han lyckades ta sig fri. Men världen var inte var den en gång varit. Collin-släktets glansdagar var sedan länge förbi och deras fiskeimperium var slaget i spillror.

Johnny Depp var som grabb väldigt förtjust i Dark Shadows och när han fick nys om att Warner Bros köpt loss rättigheterna så var han inte sen med att anmäla sig för tjänstgöring. Efter lite effektivt tjatande på sin surrogatmamma Timothy Walter Burton så skrev också denne på kontraktet. Burtons andra gullgosse - John August, som författat flertalet av regissörens tidigare verk fick den äran att komponera manuset. August ersattes dock så småningom av Seth Grahame-Smith. Oklart varför, men sannolikt för att Depp och August hade svårt att samsas om vems tur det var att sitta i Burtons knä mellan tagningarna.

Goth-inspirerat Vampyrdrama, alltså. Ämnet passar Burton som handen i handsken. Varje scen... nej, varje bildruta är ett konstverk i sig. Printa ut skiten och klistra upp den på väggen i ett galleri så har du snart en handfull pageklippta konsttyckare i polotröjor som pimplar rödvin i dess artistiska lyster. Team Burton-Depp funkar i det närmaste klanderfritt. Som alltid väcker Depp känslan av "den rollen är ju som skriven för honom", och under Burtons träffsäkra regi skapar han en ikon som den malplacerade Barnabas Collins. Med en imponerande träffsäkerhet levereras komiken och cred bör gå till både Depp och Burton för ännu ett lyckat samarbete.

Men som Alfred Hitchcock en gång sa; "To make a great film you need three things - the script, the script, the script." Och Dark Shadows manus är helt enkelt inte tillräckligt bra. Historien blir aldrig mer spännande än Depps rolltolkning och Burtons fantasifulla regi. Från början till slutet löper förfarandet anmärkningsvärt platt, utan varken höjder eller dalar. Nu snackar vi grundläggande dramaturgi bästa Herr Grahame-Smith. Manusets ljusglimtar begränsas strikt till den lågmälda komiken och fyndigheterna dialogen, men det krävs betydligt mer än så för att ta steget från stundtals småkul komedi till riktigt bra film.

Dark Shadows blir i slutändan ändå en hyfsat bra filmupplevelse tack vare Tim Burton och Johnny Depps insatser. Klart värd att ses, dock kanske med något nedtonade förväntningar. I övrigt så vädjar jag till Seth Grahame-Smith att sluta upp med att systematiskt paja lovande produktioner, och dessutom vill jag passa på att dela ut en eloge till 15-åriga Chloe Grace Moretz som spelar dottern Carolyn. Om Martin ska sia om framtiden så spås hon bli ett stort namn om sisådär fem år. Bara ett år innan aporna bygger domedagsmaskinen alltså.

Bilden:
Låt er inte luras av att skärpan inte är vad vi är vana att se i en modern BD-utgåva. Ett filter som genererar en drömliknande atmosfär ligger över filmen och den enastående blu-ray kvalitén yppar sig istället i den föredömliga färgsättningen där fokusen hamnar på svart och vitt. Både de svarta och de vita partierna tenderar att omgående avslöja brister i kvalitén i en slarvig BD-transfer, men i Dark Shadows är balansen fortlöpande perfekt genom hela filmen. Skärpan nyttjas istället som ett verktyg för att framhäva detaljer och objekt när fokusen riktas på annat än karaktärerna.

Finsmakaren erbjuds därmed en riktigt genomarbetad och snygg Blu-ray utan några som helst brister. När man ser en Tim Burton-produktion är det visuella allt som oftast en stor del och man går miste om en fulländad upplevelse om man håller i slantarna som skiljer DVD från Blu-ray. Filmen presenteras i formatet 1.85:1 och upplösningen är 1080p. Snyggt, mumma, mums!

Ljudet:
Ljudet är bra. Dialogerna är klingande klara och perfekt balanserade, men surrondeffekterna sparsamma och lite lågmälda. De bakre högtalarna ter sig främst vara reserverade för musik. I undantagsfall presenterar sig surroundet med lågmälda inslag, som visserligen förmedlar vad dom ska, men ligger någonstans i gränslandet till allt för dämpade. Höjdpunkterna ligger helt klart i dom diskreta men stämningsbidragande miljöljuden som ekar med träffsäker akustik inne i det väldiga Collinwood Manor.

Annars får vi vänta ända till slutscenerna innan det brakar loss och ljudanläggningen får göra skäl för priset. I övrigt så står DTS HD 5.1 Master Audio-mixen en fortlöpande klar och balanserad prestation som erbjuds lite för få tillfällen att visa vad den verkligen går för.

Extramaterialet:
Här bjuds vi på ett par intressanta inblickar i skapandet av Dark Shadows. Hela nio stycken mini-featurettes med fokus på hur staden Collinport byggts upp, hur Johnny Depp blev Barnabas Collins och lite annat smått och gott. Du kan välja att se dom infällda i som Focus-points i filmen eller var för sig, ensam eller varför inte i sällskap av en god vän. Kanske bjuda över grannarna. Ja, man kan göra lite som man vill med dom helt enkelt. Vi får också ta del av en handfull bortklippta scener. Riktigt tillfredsställande extramaterial om ni frågar mig.