Day of the Dead

Den springande zombiens vara eller icke vara har debatterats ända sedan zombieremakes började dyka upp börjat dyka upp och kulminerade i och med Dawn of the Dead-nyinspelningen för några år sedan. Jag kan inte påstå att jag har något emot det, hade jag varit en zombie så hade jag också börjat springa om jag fick syn på lite härlig hjärnbalk några meter fram. Någon måtta på latheten får det ju vara.

Men å andra sidan så får det ju faktiskt finnas någon måtta åt andra hållet också, här i Day of the Dead springer de som en hybrid mellan en robot på någon illegal tripp och en Parkinson-sjuk. Hade de inte bara kunnat springa normalt istället? Fast i och för sig så är det bara toppen på isberget av alla misstag som begås i Day of the Dead anno 2008.

Även om den utger sig för att vara en remake så har inte storyn och karaktärerna så många likheter att tala om. Här är det en kvinnlig soldat som tvingas rycka ut när hennes hemstad blir fäste för en virussmitta och invånarna börjar gnaga på varandra. Med sig får hon ett par andra soldater, hennes bror och hans flickvän samt en läkare inom det militära. Själva smittoutbrottet går väldigt fort och blir inte så där stegrande förankrat som man hade hoppats. Överhuvudtaget är det inte mycket som blir vad man hade hoppats; skådespelet är stundtals miserabelt från vissa parter, klippningen är osammanhängande och en del av effekterna ser hafsverksaktiga ut (och är uppenbarligen hafsverk).

Till skillnad från Romeros skickliga regi och manus så bygger det här på principen "Den som sprängt flest zombies i luften innan han dör vinner". Och det behöver ju inte vara dåligt om man bara får till adrenalinkickarna, skådespelet och tempot som man till viss del fick i Dawn of the Dead-remaken. Men när det görs utan finess av en regissör som lär ha mutat filmskolan för att få sin examen så blir det verkligen ingen höjdare.

En del klassiska zombieelement finns så klart med; som debatten huruvida man ska låta en smittad leva eller skjuta den direkt innan viruset kickar in och zombieförvandlingen blir ett faktum. Här resulterar det i den lite halvsöta varianten där zombien faktiskt blir lite som ett husdjur åt människorna. Jag vill också ha en zombie som husdjur! Men Day of the Dead misslyckas med att vara en värdig zombierysare och misslyckas med att vara en underhållande Shoot ´em up-action. Tråkigt, men Georg A. Romero vrider sig ju inte i graven ännu. Snarare är han ute och sätter fälleben så att de döda slutar springa.

På extramaterialet händer det däremot grejer! Romeros originalfilm från 1985 medföljer på en egen disc och sedan extramaterial till den. Två zombieflugor i en smäll alltså och har man inte originalet så är den här utgåvan perfekt.