Death Race

Jason Statham är nog den i särklass farligaste mannen bakom en bilratt. Vi snackar den benhårdaste och livsfarligaste individen i hela världen som rattar en bil. Kanske inte privat, men åtminstone i fråga om hans filmroller. Transporter 1/2/3, The Italian Job, Crank, The Bank Job och inte minst Death Race har visat oss alla att man inte jävlas med en Statham i en plåtburk med fyra hjul och en ratt.

Det är det Joan Allen inte fattar i Death Race när hon, i rollen som nästintill överdrivet och överspelat elak fängelsedirektör, tvingar Statham att ställa upp i ett dödsrace medelst bilar som fångar tävlar i på det fängelse som Stathams karaktär hamnat i efter att ha blivit oskyldigt dömd för mordet på sin familj. Om han vinner tre lopp, så vinner han friheten. Det låter förstås som en simpel grej för en före detta racingförare (som Stathams karaktär nu är) om det inte vore för det faktum att racen består av bilar som är bestyckade med kulsprutor, napalm och andra mumsiga tillbehör.

Death Race gör sannerligen skäl för sitt namn. Den är fullproppad av adrenalinpumpande dödsrallyn där man inte sparar på krutet. Det är explosioner, blod, häftiga bilar och svettiga karaktärer i en salig blandning. Om sen tankarna går till en gammal och oerhört mossig actionfilm från 70-talet där Sylvester Stallone och David "Bill från Kill Bill" Carradine tävlade i en rätt så snarlik biltävling där man fick pluspoäng av att köra på människor (Carmageddon i filmform, typ), så är ni inte helt ute och cyklar. Det är visserligen ingen rak nyinspelning det rör sig om, utan snarare en nytolkning där man ändrat på vissa grejer samtidigt som man behållit namn och delar av konceptet intakta.

Paul W.S. Anderson som tidigare i sin karriär mest ägnat sig åt utskällda filmer som Mortal Kombat och Alien Vs Predator visar med Death Race att allt han rör vid inte automatiskt förvandlas till sörja. Här lyckas han balansera det stundtals överdrivet fjantiga dialogerna med underhållande actionscener som får en att köpa att Andersons manusskriveri aldrig någonsin kommer att kalla för något annat än rent medelmåttigt. Man hinner aldrig riktigt bli uttråkad av Death Race just på grund av att tempot håller sig högt genom hela filmen.

Skådespelarna gör helt okej insatser med tanke på vad de har att arbeta med. Statham behöver förvisso inte göra mer än att bara se cool ut och gamla Deadwood-bekantingen Ian McShane är alltid en fröjd att skåda, men ögongodiset i form av Natalie Martinez gör en riktigt blek insats, tyvärr. Även Joan Allen känns inte helt trovärdig som elak fängelsechef. Fast å andra sidan är det här knappast en film man ser på grund av skådespeleriet.

De negativa aspekterna till trots, så är det ändå 1 timme och 46 minuter av ren söndagsunderhållning som inte kräver särdeles mycket hjärnkapacitet och där vi tittare gång på gång påminns om varför Jason Statham är en av de coolaste actionstjärnorna idag. Se den inte om du inte kan acceptera logiska luckor, ostiga one-liners, krystade repliker och inte minst massa action. Inget för finsmakare, men för alla er som älskar lättsam underhållning är Death Race alldeles ypperlig.

Jag gillade.