Death Race 2

Filmen:
Death Race från 2008 med Jason Statham i huvudrollen tyckte jag var en hygglig dumaction med snygga actionscener och en dos självdistans. I jämförelse med Roger Corman-producerade Death Race 2000 från 1975 som drypte av satir och samhällskritik står sig den dock platt. Death Race var faktiskt en prequel till Death Race 2000 och hör och häpna, Death Race 2 är en prequel till Death Race. Svårt att hänga med? I den här filmen får vi iallafall se hur allting började och hur dödsracing-legenden Frankenstein blev till.

Death Race 2 utspelar sig i en nära framtid där USA:s fängelsesystem kollapsat och privatiserats. För att tjäna lite extra pengar anordnar Terminal Island-fängelset TV-sända man-mot-man gladiatormatcher, så kallade "Death Matches". Den sadistiske tv-producenten och före detta fotomodellen September Jones (Lauren Cohan) leder den blodiga showen med järnhand och bryr sig bara om tittarsiffror och pengar. Carl Lucas (Luke Goss) är en yrkeskriminell som efter ett misslyckat bankrån hamnar på det hårda Terminal Island-fängelset och dras motvilligt in i slagsmåls-tävlingen. Med vikande tittarsiffror tar September Jones över fängelset och introducerar det numera välbekanta "Death Race" där fångarna med hjälp av tungt bestyckade bilar kämpar med livet som insats.

Omslaget gör inte mycket för att driva upp förväntningarna. En uppenbar Jason Statham-kopia bredvid en silikonbrud är så klyschigt att man bara baxnar. Fast regissören Roel Reiné har tillsammans med Paul W.S. Verhoeven iallafall ansträngt sig för att göra en sammanhängande actionfilm som binder samman Death Race och Death Race 2. Det hjälper en smula att ha sett föregångaren för att hänga med i alla svängar och referenser. Tanken var god. Men resultatet blev tyvärr inte så värst exalterande. Manuset har stora brister med så många logiska luckor att filmen bara blir förvirrande. Actionscenerna är överdrivet uppskruvade med fantastiskt lättantändliga bilar och en hel drös dåligt koreograferade actionscener.

Skådespelarinsatserna är bedrövliga på sin höjd. Luke Goss har vi tidigare sett i både Blade 2 och Hellboy 2 och han tycks trivas med att komma på andra plats, på Hollywoods bakgård. Att casta Luke var ett misstag. Liknelserna är för stora med Jason Statham, med den stora skillnaden att Luke saknar den pondus och karisma som Jason besitter. Det blir bara larvigt. Lukes karaktär Carl Lucas är inte heller någon sympatimagnet. Hans genomgående moraliskt korrekta handlingar genom filmen skadar trovärdigheten. Ingen oskyldig får bli slagen, allt ska vara rättvist. Varför valde han då en kriminell karriär till att börja med? Han skulle passa bättre som kurator.

Sean Bean gör sitt bästa i rollen som maffiaboss och gör inte bort sig. Ving Rhames tar paus från att spela skurk och spelar här girig företagsmogul istället, vilket kanske hör till skurk-genren ändå. Danny Trejo har också en roll och spelar otippat en mexikansk råbarkad kåkfarare. Death Race 2 är gjord för fansen av den första filmen samt de som njuter av grabbig dumaction med högt tempo och obefintligt djup.

Bilden:
Death Race 2 håller rent bildtekniskt en mycket hög nivå. Trots sin låga budget och direkt till video-behandling matchar bilden många betydligt dyrare större produktioner. Skärpan är för det mesta brutalt skarp med fantastiskt mycket detaljer. Kontrasten är stundtals en aning överdriven och försämrar bilden och färgpaletten. Från att ena stunden ha behagliga nivåer till att vara väldigt sönderjusterad och onaturlig. Svärtan är för det mesta mycket bra och brusnivån är låg. Death Race 2 på Blu-ray ser riktigt bra ut. Den levereras på en BD50 med VC-1 kodec och formatet är 1,78:1.

Ljudet:
Även ljudet är härligt actionvänligt med stor dynamik och tyngd. DTS-HD Master Audio-spåret vräker på så det står härliga till utan att vara smetig. Dialogen är tydlig och klar. Det händer även en hel del i surroundhögtalarna och övergångarna är riktigt snyggt mixade. Basen är riktigt tung. På gränsen till för vräkig och den känns inte alltid helt rätt nivåmässigt.

Extramaterialet:
Regissören Roel Reiné bjuder på att intressant kommentatorsspår. Han gav verkligen allt för att få till den här filmen och hans engagemang syns tydligt. Resten av extramaterialet är mest tomt fluff. Bland annat en äckligt promotion-stinkande featurette proppad med hyllningar och meningslösa intervjuer. Något bättre är featuretten som handlar om stunten men därefter finns inget vettigt. En bunt onödiga bortklippta scener drar inte upp mungiporna heller.