Deathwatch

Jamie Bell slog igenom med dunder och brak i balett-rullen Billy Elliot, här har han fått hår i öronen och spelar en pojk-soldat som verkligen få lära sig att livet inte bara är glass och kakor. Tillsammans med ett gäng andra brittiska karaktärsskådespelare så ramlar han rakt ner i en lerig version av helvetet.

Kompani Y slarvar bort sig i den europeiska dimman och hamnar rakt ner i en tysk skyttegrav, väldigt avancerat utgrävd och fylld med ruttnande lik. Ett par överlevande tyskar blir snabbt sönderskjutna, men en soldat får de dock tag i levande. Han yrar om att platsen är ond och att de måste därifrån, men givetvis är det ingen som tror honom.

Det dröjer bara någon natt innan det börjar ske mystiska saker, ljud kommer från ingenstans och det rinner blod ur lerväggarna. En efter en blir soldaterna galna. Någon försvinner, någon dödar helt enkelt killen som sitter närmast till. Och mitt i detta helvete får vi följa den enda med vettet i behåll, den unge Charlie...

Jag gillar krigsfilmer, inte moderna som utspelar sig i aktuella arabländer eller Vietnam (om det inte är italienska givetvis), men utspelar de sig under första eller andra världskriget så går det oftast utmärkt. Detta är en lågbudgetfilm, tajta bilder (vilket lämpar sig utmärkt för storyn) och en liten utmärkt sättning skådespelare. Att få en film med enbart lerväggar som bakgrund att kännas omväxlande kan tyckas vara svårt, men regissören Bassett lyckas väldigt bra. Stämningen och känslan blir dock aldrig riktigt lika tät och klaustrofobisk (även om man verkar sikta på det) som The Bunker, men detta är en spännande film väl värd att lägga sina pengar på.

För övrigt har jag aldrig sett så mycket lera i en och samma film.