Deja Vu

Att Ridley Scotts lillebrorsa Tony har en fallenhet för att göra bra actionfilm har han redan bevisat med filmer som Man on Fire och Enemy of the State, så därför kommer det knappast som någon större överraskning att även hans senaste actionrökare Deja Vu underhåller något djävulskt. Denzel Washington är som alltid bra i huvudrollen, denna gång som en ATF-agent som med hjälp av en superhemlig tidsmaskinsmakapär ska förhindra ett bombdåd som redan inträffat.

Låter det krångligt i överkant och rentav avskräckande? Äschdå, var lugn, för även om nu tidsmaskinspratet stundtals gränsar till rena fysikavhandlingen, så är det inga som helst problem att hänga med i svängarna och bara njuta av den härliga popcornatmosfär som Scott den yngre bjuder oss på. Det är gott om stora explosioner, adrenalinstinna biljakter och en hel del pangpang innan sluttexterna så småningom rullar förbi ens ögon - vilket innebär att underhållningsfaktorn är skyhög filmen igenom och att antalet döda stunder är lika med noll.

Detta medför dock att manusarbetet blir lidande på sina håll (spela inte ens förvånade), klyschorna är relativt många och gång på gång blir man sugen att klämma till med något lustigt om att "aaah, vilken deja vu-känsla jag just fick, den där scenen påminner ju om...valfri actionfilm från 80-talet till nutid". Ändå sänks inte helhetsintrycket nämnvärt, man har likt förbannat roligt när man ser Deja Vu. Helt ofattbart egentligen. Det här är ett praktexempel på en actionfilm som filmrecensenter älskar att såga längs fotknölarna. Men eftersom jag gillar att agera kärringen mot strömmen, så skäms jag inte ens det minsta över att dela ut en 8:a till Deja Vu.

I slutändan är det ju nämligen underhållningsfaktorn som borde sättas i det första rummet och på den fronten lyckas Deja Vu verkligen, Tony Scotts ooriginella och klyschiga actionfilm är något av det mest underhållande jag sett i actionfilmsväg på hela 2000-talet. Något som mer än tillräckligt motiverar det höga betyget och min nästan perversa hyllningskör.

DVD-utgåvan från Buena Vista är en ren fröjd för hemmabioägare. Bilden är i det närmaste felfri och ljudet är av den klassen att den kan riva tapeterna från väggen ifall du öser på med volym. Basen kan vara lite väl kraftig i några enstaka scener, men helheten är imponerande. Extramaterialet består inte av några överraskningar, intervjuer med skådespelare och andra inblandade som öser lovord kring varandra. That's it.