Jag inleder likt en ångvält här, säger det rätt ut - oavsett den massiva kritik som den mottog när den först släpptes, för sju år sen. Jag älskar Den of Thieves. Älskar. Jag har sett den säkerligen tio gånger och anser att det är den perfekta mixen mellan The Town, Training Day och Heat, med solklara B-filmstendenser och dränkt i karaktär, nerv och personlighet. Den är lortigt rå, mörk, smutsigt sylvass och jag älskar allt från karaktärerna till berättandet i sig. Med det sagt ville jag aldrig ha en uppföljare. Det behövdes aldrig och efter att ha kikat igenom Pantera är jag ännu mer övertygad om att Den of Thieves 2 aldrig borde ha producerats. Den är nämligen meningslös. 100% helt poänglös.
99% av alla de nya karaktärerna är 100% helt värdelösa.
Pantera inleds med att den moraliskt korrupta specialsnuten Big Nick (Butler) rest till Europa för att försöka jaga rätt på Donnie som i slutet av den förra filmen drog till England efter genomförd bankstöt. Han hittar Donnie som levt på vetelängd under det år som passerat och håller nu på att blåsa den serbiska maffian i södra Israel, genom att låtsas vara en fransk diamantsmugglare. Nick anser att han har rätt till en del av bytet som Donnie numer jagar och slår sig ihop med sin forne ärkerival för att norpa snordyra ädelstenar. Vägen dit är krokigt rörig och stora delar av Pantera hänger inte ihop med andra delar. Nicks insats som diamantrånare är i stort sett poänglös då han som ex-snut inte tillför något till den redan rutinerade rånarligan och hans relation med Donnie ska väl enligt regissören och manusgubben Christian Gudegast efterlikna den mellan Dominic Torreto och Luke Hobbs, som också inledde sin bana på varsin sida om lagen men sen tvingades försöka jobba runt sina olikheter för att nå ett gemensamt mål.
Den första filmen hade nerv, mörker, tempo och starka karaktärer. Pantera har inget av det.
Pantera är lång. Otroligt lång. Två timmar och 24 timmar närmare bestämt vilket är runt en timme för mycket. Storyn och de nya karaktärerna är vare sig tillräckligt intressanta eller tillräckligt nyanserade för att bygga en berättelse som inte tråkar ut på ett vis som den första filmen aldrig gjorde. Gudegast har bevisligen kikat en del på europeiska krimserier och fastnat för Fast and the Furious och på kuppen tappat bort sig, tappat bort Nick, Donnie och missat tonen från föregångaren helt och hållet. Faktum är att Pantera upplevs som ett långt, dåligt avsnitt av en medioker TV-serie snarare än en påkostad, efterlängtad uppföljare till en mästerlig actionthriller hårt inspirerad av genrens främsta bankrånarrullar (Heat, The Town, Point Break).
Gerard gör sitt bästa att försöka hitta rätt med sin burdusa, stenhårda ex-snut här men inte ens det fungerar på grund av dåligt manus och kass regi. Vilket är väldigt synd och väldigt trist med tanke på hur otroligt gärna jag hade velat se en riktigt bra uppföljare, här.