Den siste samurajen

Med smått sanslös budget börjar Den siste samurajen som en resa genom den maffiga produktionsdesignens underbara land. Handlingen utspelar sig i slutet på 1870-talet och vi får följa med den försupne Little Big Horn-hjälten Nathan Algren (Tom Cruise) på en resa till Japan för att träna rikets arméer i modern krigsföring. Under filmens inledande slag då Algrens oförberedda, japanska trupper möter en samlad grupp japanska samurajer, tas han till fånga och tvingas leva sida vid sida av dessa utrotningshotade krigare som leds av supersamurajen Katsumoto (Ken Watanabe).

Låter det misstänkt mycket som James Clavells Shogun där Richard Chamberlain skrek om nedgrävda fasaner och tränade japanska trupper? Likheterna är pinsamt många, skillnaden är att Den sista samurajen aldrig känns naturlig och historisk på samma sätt som Clavells mästerverk, inte heller lyckas regissören förmedla en helhetskänsla av det dåtida japan och landets uråldriga kultur. Moderniseringen av landet är i sig en väldigt spännande del av Japans historia, framförallt politiskt, något som Zwich knappt berör, skräckslagen för att frångå filmens matinéaktiga känsla av lättsamhet.

I övrigt gör dock Ed Zwick en stabil om ändå fantasilös insats där filmens två stora krigsscener utgör höjdpunkterna. Den sista samurajen är en aningen stressad film, Algrens empati för de utdöende samurajerna och de vänskapsband han skaffar under tiden då han lever som deras fånge är väldigt påskyndade. Samurajledaren Katsumoto talar också flytande engelska vilket förstör lite av den förväntade kulturkrock som scenariot rimligtvis bör medföra.

När det kommer till filmens skådespelarinsatser är det första gången på väldigt länge som Tom Cruise faktiskt känns felplacerad. Han spelar över vid regelbudna tillfällen och tycks under större delen av filmen ha förväxlat konsten kallad skådespel med konsten att stirra på saker väldigt intensivt. Den som stjäl showen är Ken Watanabe (som också Oscarnominerades för rollen) som den respektingivande men fortfarande hänsynsfulle samurajledaren Katsumoto.DVD-utgåvan innehåller ett bra kommentatorspår av regissören Zwick och hela nio andra, dokumentära avsnitt om skapandet av filmen. Här återfinns också två stycken borttagna scener som måste ses. Bildkvaliteten liksom ljudet får högsta poäng.

Den sista samurajen är i slutändan en klart godkänd och produktionsmässigt storslagen, visuellt underbar film som tyvärr lider av slätstruket berättande, sval dramatik och tråkigt skådespel från Cruise. Här finns massor och åter massor av outnyttjad potential. Köp James Clavells Shogun istället, den nyutgivna boxen är en mästerlig resa till det dåtida Japan.