Den stora jakten

Filmen:
Ibland känner man bara på sig att en film ska lukta sur gammal gubbljumske, eller hur? Det är en känsla man får. Men ibland visar det sig att den annars så pålitliga magkänslan har fel. Som i fallet Den stora jakten. På förhand kändes det som en av de sämre premisserna för en komedi på senare tid. Tre män som av olika anledningar bestämmer sig för att ägna ett helt år till att göra "det stora året", en tävling där det gäller att under ett års tid skåda så många fågelarter som möjligt. Dessutom med Steve Martin, som egentligen inte varit rolig sedan början av 90-talet, i en av huvudrollerna.

Jag räknade iskallt med ett betyg på den lägre delen av betygsskalan.

Döm om min förvåning då jag faktiskt hade riktigt trevligt tillsammans med Den stora jakten. Det är en varm och högst okomplicerad berättelse om tre människoöden och hur deras fascination till fågelskådning påverkar deras liv genom moralkakor som tittarna serveras under speltiden. Wilson spelar Kenny, den nuvarande världsrekordhållaren i fågelskådningstävlingen som filmen kretsar kring. En extremt tävlingsinriktad man som totalt glömmer bort sin fru i strävan efter att se så många fågelarter som möjligt. Black gör ungefär samma typ av karaktär som Black alltid spelar. En älskvärd underpresterare som försöker förverkliga sina drömmar, medan Martin är en högavlönad VD på ett stort företag som bestämmer sig för att pensionera sig och leva livet innan det är slut.

Att Owen Wilson, Jack Black och Steve Martin skulle bilda ett "komiskt dream team" som det förkunnas på baksidan av filmfodralet är givetvis så långt ifrån sanningen man kan komma, men samtliga av herrarna levererar stabila insatser. Den stora jakten bjuder inte på några större gapskratt, möjligen några hjärtliga småfniss på sin höjd och fungerar som bäst i de scener där den fokuserar på värmen mellan Black och Martins karaktärer. Det gör den lite för sällan dock. Istället läggs mycket tid och energi på trött slapstick och en totalt meningslös kärlekshistoria mellan Black och sockerpaketet Rashida Jones. Jag är den första att applådera sliskig romantik på film, det vet ni, men här känns det som en högst överflödig sidohistoria som det aldrig slår några gnistor om.

Regissören David Frankel vältrar sig också lite väl mycket i relativt fula green screen-sekvenser där vi som tittare ska få uppfattningen att karaktärerna befinner sig mitt bland alla möjliga sorters fåglar. Sanningen är att det bitvis ser ut som ett skolprojekt med uppenbart effektgenererade fjäderfän som på ett plågsamt uppenbart sticker ut på Blu-rayutgåvan.

Den stora jakten är dock, sina brister till trots, en skönt okomplicerad må bra-film som när den fokuserar på rätt saker är både upplyftande och underhållande. En okej medelfilm att fördriva tiden med då det ändå inte finns någonting vettigare att göra.

Bilden:
Vi börjar med det positiva. Färgerna i Det stora året är genomgående riktigt bra med fylliga naturfärger och fina hudtoner. Det negativa? En fruktansvärd mängd brus och smuts som visar sina fula trynen så fort en himmel råkar vara med i bild eller då en vitt/ljusare vägg finns med på ett hörn. Det gör att skärpan drabbas stort. I scener där det förekommer mycket brus känns skärpan mjuk och oprecis, medan den i andra (brusfria) sekvenser känns riktigt vass och bjuder på relativt imponerande nivåer av texturdetaljer. Svärtan är även den inte hundraprocentig och känns något grådaskig genom hela filmen.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som i likhet med många andra komedier inte levererar någon större ljudupplevelse. Ljudet i Det stora året är bra, men aldrig imponerande. Dialogerna är klara och precisa, medan surrondeffekterna känns alldeles för fronttunga och egentligen bara flyttar sig till andra högtalare i mixen då det förekommer fågelkvitter. Högst alldagligt från början till slut.

Extramaterialet:
I featuretten "The Big Migration" får vi följa filmteamet under deras resa över USA, en rätt babblig och hyfsat intetsägande making-of-dokumentär som egentligen inte tillför så mycket. Här finns också en trött gag reel och några bortklippta scener.