"Stör ej, jag är redan störd" ska jag sätta upp en skylt med på min kontorsdörr. Mer klockrent än så blir det nog inte. Citatet är taget från omslaget på DVD:n till Det är nåt som inte stämmer. Tyvärr var inspiration till en kommande skylt i princip det enda som jag fick ut av filmen trots på förhand ganska höga förväntningar. Snegla lite på rollistan här till höger, inga duvungar direkt. Det i kombination med att storyn känns lite som Wes Anderson möter Paul Thomas Anderson i en halvmörk gränd bådade gott. Istället blev det en I Heart Huckabees-klon; plottrigt, rörigt och osedvanligt ofokuserat.
Storyn; en psykiskt störd moder med Virginia Woolf-komplex klarar inte av att uppfostra sin tonårsson Augusten utan överlåter det till hennes terapeuts familj. Lite udda att adoptera bort sin son till sin psykolog kanske men what the heck. Problemet är att terapeuten inte har alla cylindrar på plats han heller och familjen visar sig vara en variant av The Royal Tenenbaums. Och så flyter det på med sargade relationer, psykotiska utbrott och allmänt amerikansk crazy-feeling som tyvärr känns väldigt fejkad och krystad jämfört med mästerverk i genren som Me and You and Everyone We Know eller Garden State. Tilläggas bör dock att Det är nåt som inte stämmer satsat betydligt mer på komiska inslag än nämnda filmer. Plus dock för ett skönt soundtrack och enstaka minnesvärda scener. Alla borde slå sönder sitt tak då och då. Det tar jag med mig från filmen, plus den där skylten som snart ska hänga på plats.