Devil

Filmen:
Jag läste någon som hade skrivit på nätet att han, eller hon, inte visste vad som var värst. Att fastna med djävulen i en hiss eller se en Shyamalan-film. Tur då kanske att Devil faktiskt inte är en renodlad skapelse av den egensinniga kalkonregissören, han har nämligen lämnat över regin och istället producerat och skrivit filmen. Moget och rationellt gjort, han verkar inte sakna sjukdomsinsikt i alla fall mister Shyamalan.

Filmens inledning är riktigt snygg och iögonfallade. En stadsvy filmas uppochner, en enkel men stilistisk passning till djävulen vars signum är just uppochner. Det är en vanlig kontorsdag i Philadelphia, fem främlingar hamnar i samma hiss på väg till sina arbeten och möten. Men det dröjer inte länge innan hissen fastnar mitt emellan två våningar. I vanliga fall hade det såklart inte varit några större bekymmer. Man kallpratar lite, berättar någon rolig anekdot och så är hissen igång igen. Men inte denna gången. För när lamporna slutar fungera så passar en av personerna på att gå till attack eftersom han/hon är djävulen. Tja...

Jag är fullt på det klara med att grundstoryn för många låter oerhört fjantig men för mig som samlar på teologisk skräck så är det är rena himmelriket. Dessutom ligger Twilight Zone-arvet så blytungt över hela produktionen att jag nästan blir alldeles salig. Vi pratar alltså om själva premissen och upplägget nu.

Det praktiska genomförandet kan man dessvärre önska sig betydligt mer av. Skådisarna håller inte hela vägen för den här typen av intensivt "kammarspel", det är bara till att konstatera. Sedan är karaktärerna inte särskilt välskrivna eftersom symboliken blir för övertydlig. Försäljarkillen är till exempel direkt fånig, man hade behövt vara oerhört mycket mer subtil och inte göra allt så utmejslat. Och när djävulen sedan väl avslöjas så hade jag helst velat se honom/henne utan massa emofjortis-sminkning. Nej, det håller inte riktigt hela vägen tyvärr eftersom det blir lite för publikfriande och man är så angelägen om att alla ska fatta och hänga med på allt. Man kunde istället ha skruvat till det några varv och vågat göra en lite mer otillgänglig film.

Det innebär dock inte att jag tyckte det var en rätt trevlig filmstund i all sin enkelhet och som thriller betraktat så blir det definitivt innovationspoäng. Förresten, har ni sett att det pågår en insamlingskampanj på nätet för att få Shyamalan att gå om sin filmutbildning på universitet i New York? Man behöver 150 000 dollar, just nu är man uppe i cirka 500 dollar.

Bilden:
Tyvärr blir jag inte helt nöjd med bildkvaliteten. Så gott som genom hela filmen har man problem med banding, framförallt i mörka partier. Ibland ser det riktigt illa ut och någon naturlig svärta är det aldrig tal om. Sedan känns bilden alltför ofta oskarp när det gäller såväl hår, kläder och annat. Däremot är hudfärgerna bra återgivna och utomhusscenerna känns generellt bättre än hisscenerna och är riktigt skarpa.

Ljudet:
Ljudet är en betydligt trevligare historia. Dialogerna och basen låter hyfsat, det är filmens soundtrack och effekterna som är det starkaste kortet med välseparerade och balanserade ljudspår. När hissen börjar kränga och falla är låter det allra mest aktivt och effektiviserar klaustrofobikänslan.

Extramaterialet:
Extramaterialet är inte särskikt omfattande. Vi får några borttagna scener utan intresse och extremt korta featurettes.