DOA: Dead or Alive

Jag känner inte Gudrun Schyman, men jag vet ändå vad den gamla vänsterpartistledaren skulle säga om filmatiseringen av TV-spelet Dead or Alive. Hon skulle kalla den för en ultrasexistisk smörja med alldeles för mycket våldsamheter och alldeles för få riktiga kvinnor. Gudrun hade för en gångs skull haft helt rätt, men å andra sidan vet hon ju ingenting om underhållningsvärdet i kalkonfilmer. Det gör däremot jag och den ljuva kalkondoft som Dead or Alive utsöndrade fick mig att bli alldeles lyrisk i TV-soffan.

Här finns sexiga och otroligt lättklädda kvinnor som slåss med varandra i brutalcoola och overkliga fightingscener. En av dem är Jaime Pressley som spelar Joy i komediserien My Name is Earl. Hon är en mycket, mycket attraktiv kvinna. Attraktiv men kass vad gäller skådespeleri. Det är något som kännetecknar samtliga aktörer i Dead or Alive, ja, med undantag för fornlämningen Eric Roberts då. Han ser mest ut som en levande reklambroschyr för misslyckade ansiktslyft - som inte heller kan lämna ifrån sig en bra insats på skådespelerifronten.

Givetvis finns här också biffiga män i fula kläder som med en riktig neanderthalarfiness yttrar dumma repliker (allt som oftast med grova sexanspelningar) till de kvinnliga karaktärerna. Zack är roligast. Han har precis lika hiskeliga kläder som i spelet och Brian J. White som faktiskt ser ut som spelkaraktären levererar några sköna one-liners med glimten i ögat.

Addera sen dessa ting med en ren och skär nonsenshistoria om en slagsmålsturnerning på en paradisö, skrämmande fula specialeffekter, volleybollspelande med närbilder på kvinnliga behag (som egentligen bara är med för att få fanboysen att skrika av glädje) och en mängd andra ingredienser som sammantaget skapar en seriös filmälskares värsta mardröm, så har du Dead or Alive i ett nötskal.

Men trots alla "dåliga" inslag i filmen, så finns här en underhållningsfaktor utöver det vanliga och den är viktig att påpeka. Man ska inte gå in med förväntningar att se en 10 poängare, man ska gå in med insikten att det som kommer att rulla förbi ens ögon kommer att lukta ljumske mest hela tiden, men ändå roa på ett besynnerligt sätt. Dead or Alive är den typ av pinsamhet till film som du gömmer bakom erkända mästerverk i filmhyllan och plockar fram när ingen ser på - och hur sjukt det än må låta, så är Dead or Alive så dålig att den blir riktigt bra.