Dog Bite Dog

Jag läste någonstans från filmbolagshåll att Dog Bite Dog skulle vara en blandning mellan Sin City och Oldboy vilket är att göra saker och ting betydligt svårare än vad som är nödvändigt. Oldboy-referensen kan jag väl möjligtvis köpa men i så fall skulle jag nog hellre vilja para ihop den med Danny the Dog istället för Sin City. Inte bara för att bägge har våra fyrfotade vänner med i titeln utan för att ramberättelserna känns liknande. Eller vad sägs om konceptet ung asiatisk pojke hålls fängslad och tvingas att bli en lönnmördande djurisk dödsmaskin utan en aning om vad som händer i världen utanför sin bur? Men helst av allt skulle jag vilja slippa para ihop Dog Bite Dog med någon annan film över huvud taget. Den klarar sig fullgott på egen hand och har faktiskt ett hyfsat unikt filmiskt anslag tack vare sin ganska säregna genreblandning.

Huvudrollsinnehavaren Edison Chen, som vi känner igen från Infernal Affairs, gör ett starkt porträtt av en yngling som sedan barnsben avtrubbats och tvingats in i ett kriminellt liv. Efter att ha mördat en högt uppsatt domare gör han sig ovän med fel polis och flyr med poliskåren hack i hälarna. På vägen träffar han en plågad och tystlåten flicka som blir hans följeslagare och vips så har vi en av senaste tio årens mest osannolika och välskrivna kärlekshistorier på halsen.

Dig Bite Dog är en film där man egentligen tjänar på att veta så lite som möjligt om den på förhand. Jag kan säga så mycket som att slutscenerna är nihilistiskt superba och i högsta grad minnesvärda. Och jag kan säga att regin är lysande, notera framförallt hur man jobbat med de gulaktiga ljuskällorna under de mörka scenerna och hur välplanerad bildkompositionen är. Och lägg till ett briljant soundtrack där man lagt på hundskall istället för vanliga slageffekter. Det som inte föll mig riktigt i smaken är hur utstuderad poliskaraktären kändes, framförallt bakgrundshistorien med hans pappa var aningen slarvigt skriven. Hämndbegäret och desperationen hade kunnat skildras på annat mindre traditionellt och mer finessrikt sätt.

Det första man ser på omslaget är alla löften om hur våldsam filmen är vilket är en sanning med modifikation. Visst går det åt en del människor och en del blodutgjutelse blir det ju men våldet är aldrig speciellt utdraget och vi snackar inte Oldboys tunga(!) nivå. Om det nu finns något som heter lagom våldsam så tycker jag det omdömet passar alldeles utmärkt in på Dog Bite Dog. Utmärkt är för övrigt något som gäller för hela filmen. Inget mästerverk och ingen ny Oldboy men solklar Anna-rekommendation. Se. Om inte annat för uppvisningen i hur det går till när man förlorar sig själv.