Inledningen lovar gott, ett dammigt och solskadat väglandskap uppenbarar sig ackompanjerat av cool musik och så voiceovern, den som förtäljer att en viss mystisk person vid namn Dolan pratar med kråkorna och leker med vargar. Att han är kung av ingenting. Att han bär tusen demoners namn. Han är Djävulen kort och gott. Fast han visar sig i själva verket vara av kött och blod även om han beter sig djävulskt. Dolan är nämligen en första klassens exploatör och människohandlare som lever på illegala immigranter och trafficking (första King-boken med trafficking-tema...?). För att döva sitt samvete kör han med kvasifilosofiskt snack som att det är omöjligt att vara god i den här världen och att vi faller och faller och massa annat flum.
Under tiden som detta pågår lever paret Elisabet och Robinson ett lyckligt liv och försöker få barn. Under en hästtur blir Elisabet vittne till Dolan-ledd massaker på illegala flyktingar och eftersom hon i tumultet tappar sin mobil så blir hon lätt att spåra för Dolan som självklart vill tysta vittnet. Trots att Elisabet och Robinson göms undan av myndigheter för att inte råka ut för något innan rättegången så förolyckas Elisabet i en bilbomb - just efter att hon fått reda på att hon är gravid. Tough luck. Robinson bryter förstås ihop och börjar smida på hämndplanerna som visar sig vara en lång och komplicerad process.
Dolan's Cadillac är alltså en Stephen King-novell, som jag inte läst kan tilläggas. Vi ser Christian Slater i huvudrollen som antagonisten Dolan och med sina höjda ögonbryn och nonchalanta lite sliskiga utseende så funkar Slater hyfsat som Nolan. Och ordet "hyfsat" tycker jag beskriver hela filmen ganska bra. Den plockar betygspoäng på de läckra prärie- och ökenmiljöerna, en del vassa monologer från Robinson och ett ganska otraditionellt sätt att hämnas. Jag ska inte säga för mycket, men Robinson är tämligen ambitiös i sitt grävande efter hämnd.
Det märks att man inte har fått speciellt mycket cash i näven för att göra Dolan's Cadillac, det hela andas lite TV-film i kameralösningar och fotokvalitet. Men regissörens lek med åskådarens sympatier och skiftande maktperspektiv kan ändå vara värt att se, framförallt för King-fansen.
Så tärningen är kastad och landar på en 6:a för Dolan´s Cadillac. Och Hollywood, keep 'em coming, The Mist och 1408 var finfina filmatiseringar.