Don't Be Afraid of the Dark

Filmen:
Om du är en sån som tar filmtitlar på allvar, så ska du alltså inte vara rädd för mörkret i Don't Be Afraid of the Dark. Jag förstår dock inte riktigt varför. För i den här Guillermo del Toro-producerade nyinspelningen av en föga välkänd TV-skräckis från 70-talet är nämligen mörkret definitivt det mest skrämmande - och egentligen det enda som verkligen ger en ett par kalla kårar. Den andra källan för skrämsel är små figurer som springer omkring i mörkret och käkar barntänder. Det låter förstås ungefär femhundra gånger läbbigare än mörkret i sig, men när man ser dessa Nils Karlsson Pyssling-liknande småtroll springa omkring med ganska ruttna CGI-animationer och viska som självaste Gollum är det svårt att hålla sig för skratt.

Guy Pearce och Katie Holmes spelar ett par som jobbar med att renovera ett gammalt hus som ruvar på en mörk hemlighet. Den hemligheten upptäcker Pearces dotter när hon skickas dit för att bo med sin pappa ett tag. En hemlighet som involverar små figurer som lever i mörkret och som finurligt nog bara visar sig för den lilla ungen som beter sig sådär jobbigt lillgammalt som barnkaraktärer på film ofta gör. Hon försöker övertala både Pearce och Holmes att det nog vore bäst att lämna huset, men vem tror egentligen på en liten unge vars berättelser låter som hämtade från en gammal sagobok?

Don't Be Afraid of the Dark gör en del saker riktigt bra - och en hel del mindre bra. Fotot är härligt retrosnyggt och omgivningarna är verkligen perfekta för den här typen av skräckfilm. Stora korridorer, gamla knarrande dörrar, mörka källare och stora trädgårdar fyllda av hemligheter. Hur stämningsfullt som helst. Jag gillar också de många långsamma kameraåkningarna som är ett välkommet inslag i dagens hetsiga filmskapande. Det som inte är fullt så bra är egentligen allt annat. Manuset fungerar endast i inledningen av filmen när allting fortfarande känns mystiskt och frågorna är fler än vad svaren är. Men så fort de små varelserna visar sig dör spänningen. All den mystik och stämning som byggts upp förvandlas till en slentrianmässig Creature Feature inte helt olik Critters och Gremlins. Men lite mindre komiskt, förstås.

Pearce och Holmes känns båda ganska oengagerade i sina roller, medan Bailee Madison som spelar dottern är otroligt enerverande från början till slut. Don't Be Afraid of the Dark har ett par sjysta hoppa-till-scener och innehåller en riktigt vidrig scen med tänder som lossnar från en mun, men i övrigt är det här betydligt mer långdraget än vad det är spännande.

Bilden:
Don't Be Afraid of the Dark är en ganska mörk film där många av scenerna utspelar sig i rum där ljuskällorna är begränsade. Glädjande nog är svärtan av riktigt bra kvalitet, även om den i vissa scener tenderar att smeta ut detaljer en aning. Skärpan är även den riktigt bra med läckra findetaljer och en härlig dynamik. Färgerna i övrigt känns något bleka och urvattnade. Brus förekommer, men inte i några större mängder.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett riktigt kusligt och välgjort DTS-HD Master Audio 5.1-spår som höjer många av scenerna med ljuvlig precision och tyngd i de effektfulla surroundeffekterna. Mixen är fylld av subtila surroundljud som skapar en otroligt tät ljudbild där dialogerna är välmixade, precis som musikinslagen. Kanske att basen hade kunnat jobba lite mer, men i övrigt är det här ett riktigt bra ljudspår.

Extramaterialet: