Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Don't Breathe

Don't Breathe

En av senare års mest nervkittlande skräckfilmer med en magisk Stephen Lang som dock tappar en del på sitt svaga manus och halvdana skådespelarinsatser...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Jag har nog aldrig tagit en filmtitel lika bokstavligt som jag gjorde med Fede Álvarez senaste nagelbitare Don't Breathe. Här snackar vi många och långa stunder där jag helt enkelt gav blanka fasen i att andas för att det som hände på skärmen var så pass spännande att en inandning liksom riskerade att röja min position i TV-soffan. Det är sant. Jag, tjugonio år gammal och helt på det klara med att det som händer på skräckfilm inte är på riktigt, satt under delar av speltiden och höll andan för att den mycket ilskna blindgubben som ger sig efter inbrottstjuvarna i filmen inte skulle hitta mig istället.

HQ

Och med den enorma hyllningen till den täta spänningen borde väl betyget rimligtvis landa på en solklar tia, eller? Inte riktigt, tyvärr. Även om nu Álvarez skapat en otrolig atmosfär genom stora delar av filmen som får nackhåren att resa sig och kroppen att per automatik gå in i något slags försvarsläge, så finns här en hel del brister som bara inte går att blunda för. Det största problemet är att karaktärerna är totalt omöjliga att tycka om. Vi har tre inbrottstjuvar som med berått mod bryter sig in hos en blind gubbe för att stjäla hans pengar och sen är det tänkt att vi ska känna med dessa svin när gubben, som råkar vara en gammal krigsveteran, bestämmer sig för att möta hårt mot hårt? Det spelar ingen roll att det under filmens gång görs några försök att rucka på sympatin för gubben och ge oss anledningar till att inte hålla precis alla tummar och tår att gubbtjuven ska dräpa samtliga inbrottstjuvar på plågsammast möjliga sätt.

Jag ger inte heller mycket för delar av skådespelarna. Jane Levy som var kass redan i Evil Dead-remaken bättrar knappast på sina aktier med den här menlösa tolkningen av en av inbrottstjuvarna, medan Daniel Zovatto är skrattretande dålig som hennes pojkvän med det störtcoola gangsternamnet Money (!). Dylan Minnette som också ingår inbrottstrion är den enda av de unga skådespelarna som övertygar. Dels för att han känns som en mer kompetent skådespelare, men också för att karaktären i fråga ändå har ett uns av sympati inbakat i sig. Minnette bleknar dock fort i jämförelse med Stephen Lang som stjäl varenda sekund av showen i rollen som den blinda mannen som skurkarna gör det ödesdigra misstaget att göra inbrott hos. Lang, som alltid varit en baddare på att spela elaking, är skrämmande och otroligt trovärdig på ett sätt som gör en alldeles svettig så fort han är med i bild. Han känns verkligen livsfarlig och är den som på allvar bär filmen på sina axlar.

Vid sidan av Langs makalösa skådespeleri är det Álvarez klockrena regi som är det stora glädjeämnet i filmen. Han bygger upp spänning på ett sätt som borde göra alla andra aktiva skräckfilmsregissörer gröna av avund genom ett effektivt användande av tystnad som förstärker spänningsmomenten rejält och i samma veva får oss att hålla andan av bara farten. Don't Breathe innehåller några av de mest nagelbitande scenerna som jag sett i en skräckfilm på säkert tjugo år och det är helt och fullt Álvarez förtjänst.

Don't Breathe når aldrig riktigt upp till de skyhöga nivåerna som Álvarez var uppe och sniffade på med briljanta nyinspelningen av Evil Dead (som jag älskade av hela mitt hjärta), mycket för att karaktärerna/delar av skådespelarna är så pass usla och att manuset självdör med dryga halvtimmen kvar, men det är ändå en stundtals fantastisk skräckfilm med imponerande regi och andnödsframkallande spänning som visar att Álvarez är ett av de mest spännande namnen på skräckhimlen just nu.

Detta är en annons:

Bilden:
Sony brukar vara duktiga på bildfronten när det gäller deras Blu-raysläpp och Don't Breathe är knappast något undantag. Här bjuds på en knivskarp skärpa som inte lämnar detaljer åt slumpen, välbalanserade färger och en otroligt mörk och tung svärta som gör det till en ren fröjd att se karaktärerna springa runt i de mörka omgivningarna.

Bilden är i formatet 2.40:1.

Ljudet:
Inte heller på ljudfronten finns det någonting att klaga över. Det här Atmos-mixade ljudspåret lägger sig som ett täcke över en och gör en alldeles kallsvettig gång på gång. Don't Breathe är fylld till bredden av små ljudinslag som alarm, hundskall och knarrande golvbrädor som alla samspelar på ett perfekt sätt i ett av de mest imponerande ljudspåren som jag haft förmånen att lyssna på. Det spelar ingen roll om det rör sig om höga eller låga ljud, allting är så perfekt mixat att det inte går att göra annat än att bara luta sig tillbaka för att njuta helt och fullt. Dialogerna är dessutom perfekt uppfångade och musiken likaså.

Extramaterialet:
Här finns ett intressant kommentarspår med Álvarez, manusförfattaren Rodo Sayagues och Stephen Lang som bjuder på underhållande anekdoter och ger massa matnyttiga information till alla som tyckte om filmen. Här finns också ett par bortklippta scener och några kortare featurettes.

Detta är en annons:
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
En av fjolårets mest spännande skräckfilmer med en fullkomligt magisk Stephen Lang som blind mördargubbe, men brister i manus och skådespeleri sänker den några snäpp. Bild- och ljudkvalitén är dock strålande.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Don't Breathe

Don't Breathe

FILMRECENSION. Skrivet av Erik Nilsson Ranta

En av senare års mest nervkittlande skräckfilmer med en magisk Stephen Lang som dock tappar en del på sitt svaga manus och halvdana skådespelarinsatser...



Loading next content