Double Vision

Sedan nittiotalets början har det skett en revolution inom filmdistributionen, den asiatiska filmen har börjat få den distribution den förtjänar. Även fast renodlade skräckfilmer som Ringu, Dark Water och Ju-On är populära så smyger det sig ut andra rullar, till exempel denna taiwanesiska seriemördarthriller med rödplufsiga David Morse som internationell gäststjärna.

I huvudrollen ser vi alltid utmärkte Tony Leung, med rödgråtna ögon och lagom sjaskigt utseende i övrigt. Han spelar en deprimerad polis som efter en massa trassel med korruption nu är en mobbad föredetting i kåren. Ett antal mord sker i staden och det visar sig att det är en och samma mördare som ligger bakom dom udda dåden. När man hittar en man med tydliga drunkningsskador och en kvinna med brännskador fast dom omöjligtvis inte kan ha dött på det sättet, finner man att det inte riktigt står rätt till. Mördaren har lyckats injicera en form av svamp i deras hjärnor som givetvis ger våldsamma hallucinationer och får dem att dö av ren självsuggestion. Men i Taiwan är det inte vanligt med seriemord och man får hjälp av David Morse, FBI-agent och auktoriserad svettmaskin. Han finner sig först inte i den korrumperade och märkliga poliskåren, men han och alkis-snuten finner snart varandra och de kommer närmare och närmare gåtans lösning.

Jag gillar ju såna här filmer, det ska villigt erkännas. Även denna gången blev jag relativt nöjd, även om den hade sina nackdelar. Vad jag främst vill klaga på är manuset som känns väldigt löst sammansatt och stundtals frustrerande. Inte att jag behöver svar på allt, men när karaktärerna fungerar så att dem inte bryr sig vad den andre gör och ändå verkar ha koll på allt känns både jobbigt och onödigt. Detta kan ju ha en anledning i att detta är en samproduktion mellan USA och Taiwan och säkerligen vill finansiärer från båda hållen ha med sina idéer. Jag tror också att det är anledningen att den utmärkte (och svettige) David Morse förvirrat lullar omkring bland lik och arga asiater. Han gör det bra, men på ett sätt kan jag bara inte se vad han har med historien att göra. Tony Leung är som vanligt utmärkt, men har på asiaters sätt ett visst överspel.

Annars är kodordet, som vanligt, "melodrama". Men det kan vara uppfriskande, för i amerikanska filmer ser man sällan såpass svaga och känsliga karaktärer, speciellt i huvudrollerna, medan här spelar man ut hela känsloregistret. Våld finns det också, men vi har ett problem...

Det svenska bolaget har lyckats med att ge ut den korta versionen! Jag pratar om 3 minuter av grafiskt våld som antagligen det amerikanska produktionsbolaget tyckte var för mycket för den amerikanska publiken. Men nu är vi faktiskt i Sverige, ett land utan egentlig censur, och jag kräver faktiskt att få se filmerna i det skick som det är menat att dem ska vara. Bra film, rekommenderas varmt, men en utgåva ni ska hålla er långt ifrån. Så utgåvan försämrar betyget avsevärt.