Dreamcatcher

När det kommer till filmatiseringar av Stephen Kings böcker går åsikterna isär. Jag flyr dem som pesten rent generellt medan vissa till menar att allt från Sleepwalkers till The Mangler är bra grejor. Sist ut är Dreamcatcher, stjärnfyllt spektakel om utomjordingar, timmerstugor och fyra tankeläsande karlar (tillika bästa kompisar). Vi får från början följa dessa fyra grabbar i deras vardagliga liv där de alla tycks lida av deras förmåga att se vad andra tänker. De samlas för att åka till en avlägsen jaktstuga i norra Maine där de alla delar med sig av händelser och tankar som präglar deras övernaturliga liv.

Filmens första halvtimme är en stilstudie i tempo, täthet och karaktärspresentation medan Dreamcatcher sedan övergår till en sorglig soppa med överdimensionerade rymdgubbar, köttätande ormar och bryska militärer. Njae, precis som Stephen Kings The Mangler, Graveyard Shift, Tommy Knockers eller ruskigt överskattade Den gröna milen är Dreamcatcher ett sorgligt slöseri av dyrbar tid.