Dum & dummare 2

Filmen:
Tjugo år efter att bröderna Farrellys humorklassiker Dum & dummare släpptes kommer nu uppföljaren. Jim Carrey och Jeff Daniels spelar återigen korkbollarna Lloyd och Harry som föga förvånande inte blivit ett dugg smartare med åren. Denna gång i en berättelse som kretsar kring Harry som fått njurproblem och hur han med hjälp av Lloyd ger sig ut på en resa över landet för att hitta sin dotter (och be henne om en njure i samma veva).

Dum & dummare är en av mina absoluta favoritkomedier. En film som jag sett fler gånger än vad jag vågar räkna till och som alltid får mig att skratta så mycket och så hårt att det knappast kan vara hälsosamt. Uppföljaren å andra sidan gör mig mest bara ledsen. Precis som i fallet Anchorman 2 som kom häromåret, så är det upprepning på upprepning och misslyckade försök att casha in på folks goda minne på skämt som fungerade i den första filmen. Ett grepp som stjälper betydligt mer det än det hjälper och mest stinker av desperation.

Att sen Jim Carreys karaktär gått från att vara en charmig dumskalle till att bli en gubbsjuk, rasistisk och otrevlig typ gör knappast saken bättre. Jag är ingen känslig eller lättkränkt person och tycker att man brukar kunna skämta om det mesta så länge det görs på rätt sätt, men här blir det bara pinsamt. När Lloyd skriker "visa pattarna" åt en kvinna på en vetenskapskonferens och när han kastar ur sig rena förolämpningarna mot Harrys adoptivföräldrar finns det ingen humor bakom det hela.

Bara en märklig och sorglig förvandling på en karaktär som i originalet kunde vara otrevlig (däribland lura en blind unge på pengar), men som var det på ett sätt som lockade fram skratt istället för att få en att begrava ansiktet i en soffkudde. Det är synd eftersom både Carrey och i synnerhet Daniels fortfarande ser ut att ha kul i sina respektive roller som trögskallar utöver det vanliga.

Även om det förekommer ett par ögonblick där man faktiskt skrattar (jag drog på smilbanden exakt tre gånger under hela filmen), så går det inte att ruska från sig känslan av att majoriteten av skämten antingen är återanvända från den första filmen eller helt enkelt inte underhållande för fem öre.

Se originalet istället.

Bilden:
Bilden går inte att klaga på. Här bjuds på en superskarp och läcker bild med bra dynamik, välbalanserade färger med naturliga hudtoner och en svärta som håller riktigt hög kvalitet från första till sista stund.

Bilden är i formatet 1.85:1.

Ljudet:
Även ljudet är riktigt bra i Dum & dummare 2 med en DTS-HD Master Audio-mix som trots sin dialogtunga framtoning levererar en hel del kraft och bra precision i surroundögonblicken. Musiksinslagen är välbalanserade och dialogerna har fångats upp riktigt bra genom hela filmen.

Extramaterialet:
Alternativ öppningsscen, Gag Reel och ett par featurettes. Inte mycket att hänga i julgranen, med andra ord.