Edison

När Edison landade i min brevlåda, så ställde jag mig direkt frågan "varför är Petter så elak att han låter mig recensera unkna actionfilmer? Först Chaos och nu det här...". Muttrandes på den ena svordomen värre än den andra satt jag mig ner för att beskåda eländet - och se så fel man kan ha. Att Petter inte är någon elaking, det visste jag hela tiden, men att Edison skulle vara så pass bra som den visade sig vara. Det var en ordentlig överraskning. En mycket glad sådan.

I staden Edison har polisenheten F.R.A.T. minskat brottsligheten kraftigt genom sina okonventionella metoder, men det talas om korruption kring gänget i F.R.A.T. Journalisten Josh Pollack startar en undersökning i ämnet och möter snabbt motstånd från både polisen och hans chefredaktör Moses. Pollack får sen sparken när han envisas med att skriva artikeln trots Moses tillsägelser. En tid senare blir Josh och hans flickvän utsatta för ett grovt överfall där budskapet är klart "skriv inte om polisen". Detta illdåd får Moses att ändra uppfattning och tillsammans med åklagaren Lyon hjälper dem Josh på vägen mot sanningen.

Hur Justin Timberlake hamnat i detta digra sällskap av duktiga skådespelare (Morgan Freeman, Kevin Spacey m.fl.) är för mig helt oförståeligt. Den lille valpen lyckas inte övertyga som sanningssökande reporter mer än vad Morgan Freeman skulle övertyga som stålmannen. Huuu. Lyckligtvis levererar övriga skådespelare solida insatser och, skadeglädjande nog, fullkomligt krossar Timberlake i fråga om talang. Tempot i Edison är bra och man varken jäktar eller sölar sig fram. Spänningsmoment finns det gott om och actionscenerna är snyggt fotade. Regissören David J. Burke har förstått att man faktiskt kan göra en bra actionfilm utan att klippningen ger några epilepsianfall. Här känns det nästan som en hederlig 80-tals action och sånt är alltid positivt. Musiken som komponerats av Machine Head är dessutom ruskigt bra.

Om man då ska gnälla på något, bortsett från Timberlakes vansinnigt dåliga skådespel, så måste man nämna manuset. Här finns inte mycket som överraskar. Snarare tvärtom. Här känns det mesta igen från andra polisfilmer där korruption är ett inslag. Vi får stifta bekantskap med nästintill överdrivet elaka poliser (Dylan McDermotts karaktär blir snudd på komisk) och en sanningssökande journalist som är ivrigare än Mäkis alla illrar tillsammans. Stereotypa karaktärer är egentligen bara förnamnet, men dessa brister till trots, så är Edison en bra actionfilm som lyckas underhålla snudd på hela vägen till sluttexterna.