Edmond

Edmond Burke är en man som utåt sett är en svensson (eller amerikansson då) i mängden. Han har fru, jobb och ett hus. Men en dag får han nog av vardagens slentrian. Han vill ha förändring. Det fixar han genom att dumpa frugan, leta upp prostituerade och beväpna sig med en stor jaktkniv under kavajen.

Citatet "Får Falling Down att likna Bambi" som står att läsa på filmens baksida ligger inte långt ifrån sanningen. Edmond är en oerhört mörk film där David Mamet målar upp galenskap som kan drabba en till synes normal människa. När som helst. Hur som helst. Den saknar humorn som gjorde Falling Down så bra, men kompenserar genom att ösa på med sanslöst välskrivna dialoger. Mamet har visserligen en tendens att bli lite väl högtravande ibland, men under större delen av filmen är det absolut världsklass - och när det väl klaffar är vartenda ord i varenda mening som en käftsmäll. I Edmond är orden kraftfullare än våldsscenerna.

Det förekommer f.ö. förvånansvärt få (många f där) våldsscener i Edmond. Man koncentrerar sig istället på dialogerna och på hur Macy porträtterar galenskapen. Det sistnämnda är långt mer skrämmande än vilken våldsscen som helst. Macy som i vanliga fall brukar spela försiktiga karaktärer, lite som den brunklädda gubben i TV-serien Macken. Han som blir inlåst på toaletten och är så försiktig/blyg att han inte ens kommer på tanken att vråla efter hjälp. Såna karaktärer. I Edmond spelar han en psykopat med så mycket hat i kroppen att det hade räckt till minst 10 andra personer. Han hetsar upp sig för egentligen ingenting och formligen exploderar i vissa scener. Trovärdigheten i Macys agerande är ruskig och det är som om han aldrig spelat någonting annat.

Gamla skräckfilmsräven Stuart Gordon regisserar med säker hand utan att för den skull briljera. Han har det i och för sig enkelt. Mamets dialoger och Macys övermäktigt imponerande skådespel suger åt sig all uppmärksamhet och regin är faktiskt det minst intressanta i sammanhanget.

Någonting negativt är att vi aldrig riktigt får veta anledningen till Edmonds plötsliga förvandling, det är lite luddigt och svårt att veta vad som egentligen driver honom framåt i sitt hatande. Lägg därtill en småsövande sista halvtimme och du har de negativa bitarna i en liten ask. Bortsett från dessa ting är Edmond en solklar 8 och tillika en av de mest slagkraftiga thrillers jag sett på år och dar.