Elegy

Man ska vara rätt vuxen av sig för att uppskatta Elegy. Inte nödvändigtvis skäggigt vuxen, utan snarare så att man vet med sig att man kan uppskatta lite lugnare och mer dialogdrivna filmer snarare än såna där händelserna och inte karaktärerna står i centrum för berättelsen. Det här är en oerhört stillsam och dialogtung film om problematisk kärlek mellan en rätt så ung student och hennes åldrade lärare spelade av Penélope Cruz respektive Ben Kingsley. Tänk dig Closer, men långt ifrån lika hjärtskärande svårsmält och heller inte lika välskriven, kombinerat med rikliga mängder av Bo Widerbergs Lust och fägring stor där hans son Johan fick ihop det med lärarinnan Marika Lagercrantz - och du har en hyfsad bild om hur Elegy är uppbyggd.

Det är förstås lite svårt att köpa att Penélope Cruz skulle falla för en äldre och inte minst skallig man som ser ut att vara den perfekta castingen som Vulture ifall Sam Raimi någonsin skulle få för sig att slänga in Spindelmannens flygande motståndare i en kommande Spider-Manfilm, men Ben Kingsley gör en kanoninsats som gör att man ändå accepterar det smått ologiska valet av älskare. Kingsley som nästan uteslutande har spelat roller som vresig surgubbe under sin långa skådespelarkarriär visar gång på gång att det flitiga tränandet har gett utdelning. Han är egentligen inte särskilt sur i Elegy, utan mer bara grubblande, men det hindrar honom inte från att stjäla varenda scen han medverkar i - och med tanke på att han medverkar i princip varenda scen i filmen, så är det ingen överdrift att säga att det är Kingsley som är den stora behållningen med Elegy.

Annars är det tyvärr inget mästerverk vi pratar om. Elegy lyckas med konststycket att vara både fascinerande och långtråkig på samma gång. Det är fascinerande på grund av de vassa dialogerna som karaktärerna slänger ur sig, men också långtråkigt för att det känns lite som att man står och trampar på samma ställe hela tiden. Man kan liksom få träsmak för mindre. En fin öppning bäddar för ett fascinerande kammarspel, men det som känns så härligt i inledningen tappar fort greppet om en och utmynnar i en film som i princip får ut på följande: prat, sex, prat, sex, prat, sex, prat, sex, prat, prat. Det är stilfullt regisserat och kärleksscenerna är gjorda med stor ömhet, men i slutändan kommer man inte ifrån att träsmaken kryper längre och längre upp på skinkorna ju längre in i filmen man kommer.

95% av läsarna här på Gamereactor kommer mest troligt att ogilla Elegy starkt eftersom den långt ifrån är för alla att uppskatta, men de resterande 5 procenten kan säkerligen finna någonting som håller deras intresse vid liv. Inte minst de vassa skådespeleriet som inte enbart kommer från Kingsleys sida, utan också från Cruz, Peter Sarsgaard och Patricia Clarkson. Sen får man inte glömma Dennis Hopper som gör den bästa insatsen sedan han var sådär genuint obehaglig i Speed. Gamla gubbar kan och gamla gubbar visar att de kan i Elegy.

Om du gillar stillsamma och relativt händelsefattiga filmer som lever på sina dialoger, så är Elegy ett perfekt val för dig. Men om du letar efter fart, fläkt och lite mer variation, så gör du bäst i att leta fram en annan film istället. Elegy är oerhört vuxen i sitt innehåll på gott och ont. Jag smågillade, men älskade inte. Betyget blir därför en stark 6:a med mersmak.

DVD:n från Noble levereras i en fin utgåva med en bild som perfekt fångar upp det som händer i rutan, bra med svärtan och med grym skärpa som känns bättre än vanligt när det gäller Nobles utgåvor. Ljudmässigt har man klämt in ett DTS-spår som känns helt överflödigt i den här dialogtunga filmen, men det är välmixat och välljudande likt förbaskat. Extramaterial saknas.