En galen natt

Två av planetens mest uppskattade komiker, Steve Carell och Tina Fey, i en klassisk förväxlingshistoria där ett gift par beslutar sig för att göra en kväll på stan och i ett försök att få sig ett bord på en populär restaurang utger sig för att vara några andra. Det fungerar, men visar sig ganska snabbt vara ett dåligt beslut då personerna som bokat bordet jagas av skurkar - som efter restaurangbesöket tror att Carell och Fey är människorna de söker efter. Det blir en hetsig jakt genom The Big Apple där skurkarna hela tiden är paret hack i häl. En lugn afton förvandlas till en levande mardröm med korrumperade poliser, snuskiga åklagare, maffiatyper och en biffig Mark Wahlberg-kopia (som spelas av Mark Wahlberg).

Man kan inte direkt säga att förutsättningarna för en riktigt lyckad komedi inte finns i En galen natt. Det är snarare så att förutsättningarna nästan är FÖR bra. Här har vi två oerhört älskade komiker och en historia som bäddar för många tokiga situationer, vilket ju gör att man förväntar sig någonting riktigt gapskrattsframkallande och galet underhållande på alla sätt och vis.

Och visst, det är en rolig film, ingenting konstigt med det - vad som däremot förvånar är att den inte är roligare än vad den är. En galen natt tar många gånger till enkla knep för att locka fram skratt och många av dessa försök faller riktigt platt. Hela biten som fokuserar på Fey som är het på Wahlbergs karaktär och hur Carell stör sig på dennes fantastiska bröstmuskler känns oerhört krystad, precis som när paret klär ut sig till hippa kompisar till Will.I.Am eller då Fey gapar på skurkarna som om de vore några fyraåringar hon pratade med. Man har också svårt att bestämma sig för vilken genre man vill hålla sig till.

Ena stunden tramsig komedi och i nästa hyfsat seriös förväxlingsthriller med skottlossning och elaka skurkar. Det blir onödigt spretigt och identitetssökande på bekostnad av underhållningen. Här hade man kunnat kombinera det hela betydligt smidigare. Ändå är det svårt att inte gilla Carell och Fey som har ett jättebra samspel mellan varandra och ger sken av att ha varit gifta med varandra en tid på ett lysande sätt. Värre är det med övriga skådespelare. Mark Wahlberg flexar mest musklerna, Common kisar med ögonen och Ray Liotta slarvas helt och hållet bort i en överspelande tolkning av sin karaktär från Maffiabröder.

En galen natt är en lättsam bagatell som underhåller för stunden och där det mest minnesvärda är en fantastisk scen där Carell i slutet av filmen ber Liottas svettiga maffiakaraktär att "zip your vagina!". Barnsligt måhända, men också helt sanslöst roligt levererat i en film som annars mest bjuder på några småfniss.