Endgame

Filmen:
Fodralet till Endgame skriker dumaction, två hårdingar stirrar varandra i ögonen och en brinnande bil syns nertill. Men det är så långt man kan komma från det den handlar om. Endgame handlar om Sydafrikas frigörelse från Apartheid. Sydafrika 1985 var ingen trevlig plats. Det rasistiska nationella partiet fick det allt svårare att upprätthålla lag och ordning när upploppen rasade i de svarta kåkstäderna. De hade tröttnat efter decennier av förtryck och kände sig tvungna att med våld få till en förändring.

Vad många inte visste var att bakom kulisserna pågick ett spel som skulle visa sig ha avgörande betydelse för den framtida försoningen. Det hela började med ett gruvföretag faktiskt. Gruvbolaget Consolidated Gold insåg att loppet började bli kört och skickade ut deras pr-representant Michael Young för att försöka ordna samtal mellan personer som ville ha en förändring. Lättare sagt än gjort, men det gjordes framsteg och till slut blev det offentliga förhandlingar mellan ANC och regeringspartiet som till slut mynnade ut i en försoning.

Pete Millers nästan dokumentära approach gör att mycket i filmen känns trovärdigt och objektivt. Till viss del har han även lyckats återge de känslomässiga stormarna då de två vitt åtskilda parterna tar chansen att ge uttryck för sin frustration. Men filmens största problem är just långfilmsformatet. Det räcker inte på långa vägar till för att berätta hela historien bakom Apartheids fall. Jag skulle istället velat se den som en miniserie. Nu känns viktiga moment i proceduren oförskämt avhuggna och förenklade. Regissören Pete Travis har koncentrat sig på de långa samtalen och visar ytterst lite om det som skedde runtomkring, i verkligheten.

Skådespeleriet från främst William Hunt som spelar professorn Willie Esterhuyse är övertygande. Även Chiwetel Ejiofor som spelar Thabo Mbeki gör en fin insats. Men Johnny Lee Miller som spelar Michael Young ser mest bortkommen ut. Clarke Peters prestation som Nelson Mandela bör också nämnas men då regissören lyckats obetydliggöra Mandelas insats i filmen känns det bortkastat. För en dokumentärjunkie som mig själv tycker jag att Endgame är godkänd, den tar upp de viktiga momenten men är på tok för förenklad.

Bilden:
Bildmässigt är Endgame ingen höjdare. Då den klassas som tv-film saknar den den lyxiga behandling som dyrare "riktiga" filmer oftast har. För det första är kontrasten på tok för uppskruvad. Färgerna sticker i ögonen och det ser ut som att någon hällt mjölk över linsen. Skärpan och detaljrikedomen under dagtidsscener är fullt godkänd men när det blir skymning och kväll tar den flera skutt ner på kvalitétstrappan. Det blir makalöst grumligt och myrornas krig drar igång. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,78:1.

Ljudet:
Inte heller på ljudsidan bjuds det på något upphetsande. Jag ser inte vad DTS-HD Master Audio-spåret gör för nytta i den här filmen. Dialogen låter instängd och hela ljudbilden är allmänt platt och tråkig. Actionsekvenserna låter skräniga och surroundeffekterna är stela. Basen gör ingen större nytta den heller. Endgame på Blu-ray är tyvärr en av de sämsta ljudupplevelserna på Blu-ray i år.

Extramaterialet:
Inget extramaterial.