Erin Brockovich

Filmen:
Varje gång jag får en film signerad Steven Soderbergh i handen sprider sig en känsla i kroppen som närmast kan liknas vid timmarna innan tomten kommer. Hans känsla för film överträffas av få och än har jag inte stött på en direkt dålig film från honom. Erin Brockovich finns i verkligheten. Hon var en fattig och desperat trebarnsmorsa med allt annat än en glamorös tillvaro. När hon till slut får jobb som papperssorterare på en advokatbyrå stöter hon på ett intressant fall som slukar upp all hennes tid. Erins energi och engagemang imponerar på chefen Ed Masry som låter henne ta sig an uppdraget. Sagan om Erin Brockovich är så osannolik den kan bli men allt är faktiskt sant.

Steven Soderbergh är en hejare på engagerande och verklighetsskildrande filmatiseringar. Även Erin Brockovich håller högsta klass och lämnar få oberörda. Julia Roberts som Erin Brockovich var ett bra val och hon belönades också med en Oscar för besväret. En del filmer med verklighetsförankring tar sig en hel del friheter men i det här fallet är det så naturtroget det kan bli. Det finns till och med statister i filmen som var med när det utspelade sig. Erin Brockovich är en riktigt bra rulle och bjuder på lite mer än två timmar filmmagi.

Bilden:
På typiskt Soderbergh-manér är Erin Brockovich en speciell visuell upplevelse. Filmen har ett skitigt och blekt utseende. För att än mer förstärka sunkkänslan har de använt ett pissgult filter större delen av filmen samt lagt på en hel del brus. Skärpan varierar, i en hel del scener är det irriterande suddigt men ibland är det riktigt detaljerat och snyggt. Svärtan är bra och det finns detaljer även när det är mörkt. Tyvärr används en hel del edge-enchancement vilket gör att personer och objekt får en onaturlig aura omkring sig. Erin Brockovich levereras på en BD50, kodecen som använts är AVC MPEG4 och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Erin Brockovich har belönats med ett Dolby TrueHD-ljudspår som på ett övertygande sätt ger liv åt filmen. Det diskuteras huruvida HD-formatens förlustfria ljudspår verkligen ger bättre ljud och min bestämda uppfattning är att det gör det. Med en tillräckligt bra ljudanläggning kommer det fram detaljer som tidigare inte visat sig och ljudupplevelsen överträffar med råge ett vanlig surroundspår. Det visar sig inte minst i Erin Brockovich där bland annat dialogen låter kristallklar samt välplacerad. Även Thomas Newmans musik passar bra in i filmen och gör att Erin Brockovich blir en trevlig ljudupplevelse. Surroundeffekterna lyser dessvärre med sin frånvaro och inte heller basen får mycket att göra. Totalt sett en klart godkänd ljudinsats.

Extramaterialet:
En kanonrulle som Erin Brockovich skulle verkligen behöva ett kommentatorspår men tyvärr finns inget sådant. Det finns dock en dokumentär "The Making of" som sträcker sig över en kvart och är en klassisk featurette varvat med interjuer av verklighetens Erin Brockovich och Ed Masry, uppskattat. I "The Real Erin Brockovich" intervjuas Erin och kan snarare ses som en förlängning av intervjuerna som gjordes i Making of-featuretten. Det finns ett antal borttagna scener också på totalt 30 minuter. Men de är mestadels sega och jag är glad över att de inte kom med i filmen.