Ex Machina

Filmen:
Att SF Bio valde att inte visa Alex Garlands unisont hyllade science-fictionthriller Ex Machina med vårt svenska stjärnskott Alicia Vikander på svenska biografer står sig som ett av årets absolut märkligaste beslutsfattanden. Lyckligtvis hittade den hit på DVD och Blu-ray istället - och tur är väl det. Annars hade säkerligen många svenska filmkonsumenter gått miste om en av årets bästa och mest intressanta filmer.

Ex Machina handlar om den unga programmeraren Caleb (Domhnall Gleeson) som bjuds in till ett exklusivt besök hemma hos företagets märkliga ägare Nathan (Oscar Isaac) där han får i uppgift att agera testperson mot en kvinnlig artificiell intelligens som Nathan skapat alldeles själv. Calebs uppgift blir att interagera med AI:n, spelad med sådan övertygelse och inlevelse av Vikander att en Oscarsnominering inte vore främmande, i ett försök att nå den punkt där gränsen mellan mänskligt och artificiellt inte längre går att urskilja. Det som börjar lite lugnt med att Caleb blir alldeles vimmelkantig och imponerad över Nathans bedrift förvandlas snabbt till ett obehagligt och mörkt kammarspel kantat av svartsjuka och frågeställningar om människans strävan av att leka gud.

Garland bygger upp spänning med små medel och lyckas verkligen trycka på de rätta knapparna genom att bara låta karaktärerna kommunicera med varandra. Domhnall Gleeson och Oscar Isaac är båda strålande i huvudrollerna, men det är Vikander som är den stora stjärnan i filmen. Hennes eleganta rörelsemönster och sättet på hur hon levererar sina repliker gör karaktären till en underbar paradox där vi som tittare hela tiden pendlar mellan att se på henne som en robot och som en människa. En otroligt prestation som visar att Vikander är här för att stanna.

Ex Machina är definitivt inte en film för alla. Den är pratig, långsam och bitvis väldigt filosofisk. Tre saker som kan skrämma iväg även den bästa och alla som förväntar sig lite mer fart och fläkt kommer således bli rejält besvikna. Har man däremot inga problem med filmer som är pratiga, långsamma och bitvis väldigt filosofiska är Ex Machina som en enda stor godispåse fylld av smaskiga inslag. Förutom det grymma skådespeleriet och Garlands fina manus, så är Ex Machina också fantastisk att vila ögonen på. De kyliga omgivningarna och ljuvliga fotot får tankarna att gå till Kubrick och 2001: A Space Odyssey, men med den viktiga skillnaden att den konstanta träsmaken från Kubricks överlägset mest överskattade film inte smittar av sig på Garlands berättelse. Det är också spännande, så in i bomben emellanåt, med ett effektivt användande av musik och obehag som växer genom de frågor som materialet väcker inom en.

Ex Machina känns kanske lite väl smart för sitt eget bästa emellanåt, men lyckas ändå hålla sig både intressant och fängslande mest hela tiden. Som en frisk fläkt i en tid då filmer oftast kräver ett skyhögt tempo och stora explosioner för att tittarna inte ska tappa intresset. Det är så skönt att Garland vågar gå en annan väg och lita på att filmälskare har tålamodet att njuta av ett långsamt tempo så länge berättelsen i sig håller måttet - och det gör den verkligen i det här fallet. För min del är det inget snack om saken. Ex Machina är en av årets bästa filmer.

Se den!

Bilden:
Förutom en del halvdana exteriörer som känns lite i suddigaste laget, så levereras Ex Machina med en bildtransfer som fångar upp den kyliga känslan från berättelsen med sin dämpade färgpalett, men också en sjyst skärpa (vid sidan av utomhusscenerna) som imponerar som mest på Vikanders robotkropp där texturerna och detaljerna är makalösa. Svärtan är okej, men lider av att skuggorna känns aningen grådaskiga och inte så mörka som man önskar sig.

Bilden är i formatet 2.40:1.

Ljudet:
Ex Machina är ju huvudsakligen en dialogdriven berättelse och det här 7.1-ljudspåret gör ett alldeles förträffligt jobb med att fånga upp varenda liten stavelse på ett tillfredsställande sätt. Även andra ljudeffekter har behandlats med stor omsorg och ljudbilden i Ex Machina bjuder på underbara panoreringar, ljuvlig dynamik och en hel del subtila inslag som bara ytterligare spär på närvarokänslan. Musiken låter även den fantastisk.

Extramaterialet:
Lite olika featurettes av olika längd och innehåll som definitivt är värda att ta sig en titt på.