Sa någon body horror? Nu är jag i gång och tjatar om det här välsignade skräckåret igen, för vet ni vad? Det tar fan inte slut. I år har vi i body horror-väg fått Obsession, Evil Dead Burn, The Mummy för att nämna några. Och så kommer Saccharine, som tydligen är en samproduktion mellan Australien och Finland. Har ni inte hört talas om den? Det hade inte jag heller fram tills för ett par veckor sedan. Jag snubblade över en recension och blev nyfiken. Det är jag väldigt tacksam för. Saccharine påminner på sina sätt om The Substance och en hel drös andra kroppsliga förskräckelser, men gör något eget på temat.
Hana, en olyckligt förälskad läkarstudent, dras in i en extrem bantningstrend som lovar snabba resultat. Kort därefter börjar hon förföljas av en hungrig ande med koppling till ritualen. När gränsen mellan kropp, skuld och övernaturlig besatthet suddas ut tvingas hon konfrontera konsekvenserna av sin besatthet.
En ny typ av piller för fettförbränning. Vissa sidoeffekter förekommer.
I registolen sitter Natalie Erika James. Hon har tidigare regisserat skräckfilmerna Relic och Apartment 7A (en prequel till Rosemary's Baby). Jag har inte sett någon av dem. I rollen som Hana ser vi Midori Francis från bland annat Grey's Anatomy. Hon är helt jäkla suverän som Hana. Övriga skådisar i listan, bland annat Madeleine Madden och Robert Taylor, gör stabilt ifrån sig.
I Saccharine hoppar vi på kannibaltrenden, men på ett oväntat och annorlunda sätt. Den är ganska grotesk, men inte för våldet i sig eller scenerna när läkarstunderna öppnar upp bröstkorgar. Det groteska ligger i svullandet. Man blir inte direkt sugen på att käka godis medan man kollar på Saccharine. Inte tårta heller. Ingenting, faktiskt. Säger jag, som käkade en glass. Okej. Jag är inte kräsmagad alls men blir du lätt äcklad så kan jag rekommendera att hålla snacksen på avstånd.
En fin, men till en början lite forcerad romans
Det finns mycket att gilla här. Saccharine är en queer body horror och bjuder på intressanta karaktärer. Den är oförutsägbar och skräckelementen är snygga och bitvis nerviga men jag tycker inte att den är så värst obehaglig. Den är också sorglig och aktuell mitt i allt, med kroppshets och looksmaxxing (eller Byggmaxxing som vi kallar det i Sverige när hammare används) som tema. Den speglar ett sjukt samhälle på ett snyggt sätt. Jag kan möjligen tycka att den lilla kärlekshistorien till en början känns, om inte påklistrad, så lite förenklad. Det känns nästan som en logisk lucka att Hanas tränare faller för henne trots insikt om fusk med preparat. Men den tillför ändå någonting till storyn och accepterar man att det går lite för lätt så är den ett intressant komplement till en redan intressant story.
Jag hade önskat mig en högre dos obehag, men har överseende även med för Saccharine är underhållande rakt igenom och bjuder dessutom på ett slut jag gillar. Så är du sugen på body horror och hetsätning? Håll utkik efter Saccharine när den landar i Sverige.