Trots att Marvel Studios stora fokus just nu är The Fantastic Four: First Steps, släppte de precis Eyes of Wakanda. Serien består av fyra avsnitt, cirka 30 minuter långa, och är producerad av bland andra Ryan Coogler, vilket såklart signalerade att det kunde bli något substantiellt. Premissen är i grunden spännande: vi följer agenter från Wakandas hemliga elitstyrka Hatut Zeraze genom historiska epoker, där de spårar upp vibraniumföremål som hamnat i fel händer. Det är tänkt som ett slags historisk rundresa genom Wakandas dolda inflytande på världshändelser, och samtidigt en påminnelse om varför nationens isolering varit nödvändig men också farlig.
Det råder inga tvivel om att Eyes of Wakanda är en riktigt snygg serie.
Visuellt är serien imponerande. Animationen är konstnärlig och stiliserad, med färgsättningar och rörelsemönster som påminner om handmålad afrofuturism. Actionscenerna är välkoreograferade och miljöerna känns rika och levande och det är också här som serien når sitt starkaste uttryck: den är konsekvent snygg. Tyvärr bär inte berättelsen samma tyngd. Trots att varje avsnitt rör sig i en ny tid och miljö - från antikens Kreta till 1400-talets Kina och 1800-talets Etiopien - så blir det mer ett slags serie med anekdoter än en riktig berättelse.
Första avsnittet utspelar sig på Kreta där agenten Noni konfronterar en före detta Wakanda-krigare som stulit vibranium och vill bygga ett eget imperium. Det är en tematiskt intressant konflikt, men på grund av det korta formatet hinner det aldrig bli särskilt dramatiskt. I andra avsnittet får vi en Wakandisk tolkning av det Trojanska kriget, där ett vibraniumhalsband återfinns i Helen of Trojas ägo. Trots potentialen känns det mest som ett snabbt sidospår - idéerna är där, men får aldrig andas. Tredje avsnittet, som utspelar sig i Kina, är kanske det mest levande, mycket tack vare en äldre version av Iron Fist som dyker upp och ger nytt syre till serien. Hennes samspel med agenten Basha sticker ut och skapar ett tempo och en energi som resten av serien saknar. Tyvärr är det också över innan det hunnit bli något större. Fjärde och sista avsnittet förlägger handlingen till Adwa, Etiopien, under ett avgörande slag mot koloniala styrkor. Här försöker man knyta ihop säcken med en framtida Black Panther och större teman om arv, ansvar och framtida katastrofer. Men även detta avsnitt lider av samma problem som resten - det är för mycket på för kort tid.
Fyra helt olika teman sätter sin prägel över de fyra episoderna.
Det största problemet är just formatet. Fyra halvtimmeslånga avsnitt är inte tillräckligt för att berätta dessa historier. Serien är spretig, och karaktärerna förblir ytliga. Noni, Basha och de övriga figurerna har potential, men de hinner inte utvecklas till något mer än symboliska agenter. När avsnittet är slut har man inte hunnit känna med dem utan de försvinner lika snabbt som de kom. Det gör också att tematiken, hur intressant den än är på pappret, aldrig riktigt får fotfäste. Vare sig det handlar om kolonialism, maktkritik eller kulturellt arv, så förblir det just antydningar, snarare än engagerande berättelser.
Även kopplingen till det större MCU-universumet är vag. Serien sägs utspela sig i samma värld som filmerna, och det finns blinkningar till händelser och teman från Black Panther, men det känns aldrig som att Eyes of Wakanda spelar en särskilt viktig roll i den större väven. Det bidrar inte med någon avgörande information, det utvecklar inte etablerade karaktärer och det förändrar inte hur vi ser på universumet i övrigt. För den som hoppas på något i stil med What If...? eller något som fördjupar Wakandas plats i MCU, blir det därför en ganska tom upplevelse. Det är ett tillägg snarare än en vidareutveckling.
Tyvärr kan inte Iron Fist rädda serien.
Det ska ändå sägas att serien försöker. Den har idéer, en tydlig visuell vision och ett genuint intresse för att lyfta Wakanda utanför kungligheter och tronsalar. Men den lyckas inte. Det blir för kort, för tunt och för ofokuserat. Mest av allt känns det som en serie pitchade idéer som aldrig riktigt fått mogna till färdiga berättelser. Ironiskt nog är just det som sticker ut... Trots Iron Fist i ett av avsnitten så gör detta mig mest besviken då man så tydligt ser vad serien kunde ha varit. Men det vi får är bara en glimt. Eyes of Wakanda är en snygg men ytlig utflykt i Marvels värld. För fans av Wakanda-estetik eller den animerade Marvel-stilen kan det vara värt att kika in, men den som förväntar sig något som tillför eller förändrar bilden av MCU kommer troligen lämna serien ganska oberörd.