Det var ett glädjande besked när Netflix avslöjade att denna sommar skulle gå i skräckens tema i form av en filmtrilogi där varje film skulle släppas på fredagar. Den första rullen lades alltså upp förra fredagen och redan nu på fredag är det dags för uppföljaren. Och efter att ha kikat på Fear Street Part 1: 1994 som baseras på R.L. Stines böcker kan jag konstatera att detta bådar gott.
Fear Street Part 1: 1994 utspelar sig i Shadyside 1994 och inleds med en rad brutala mord i en galleria som åter igen sätter skräck i bostadsområdet. Shadysides historia präglas nämligen av flera hemska mord där mördarna plötsligt tycks ha blivit helt galna och mördat sina offer, helt utan motiv. Shadyside, eller ''Shittyside'' som visar benämner samhället, har en mörk historia som också satt sina spår hos invånarna som har rätt medelmåttiga liv i jämförelse med grannsamhället Sunnyvale med en rivalitet mellan dem som alltid varit stor. De oförklarliga morden i Shadyside anser de allra flesta invånarna bara vara märkliga för att sedan gå vidare med sina liv, men ett par ungdomar misstänker däremot något betydligt mer ondskefullt. De befarar att det kan vara häxan Sarah Fier som trots sin avrättning 1666 ligger bakom morden, än idag.
Karaktärerna är otroligt välskrivna i Fear Street Part 1: 1994.
Efter att en av protagonisterna skändar Fiers dödsplats väcks tidigare mördare till liv igen. Galleriamördaren, en maskerad man med yxa (som onekligen påminner om Jason Voorhees från Friday the 13th: Part 2) och en sjungandes tonårsflicka kommer alla tillbaka och vill hämnas för protagonisternas skändande. Deras agerande förblir en gåta till en början, men Fear Street Part 1: 1994 har svar och levererar en ordentligt underhållande berättelse.
Fear Street gör knappast något banbrytande inom skräckgenren men fungerar som en hommage till gamla ikoniskera verk som Scream och Friday the 13th. Det bjuds alltså på en rejäl dos nostalgi till dem som växte upp med dessa filmer och det förekommer även snygga referenser till The Shining, Night of the Living Dead, Poltergeist och Jaws. Samtidigt påminner filmen mycket om atmosfären i Stranger Things som prisats för dess hommage till äldre skräckfilmer.
Den relativt nya skräckregissören Leigh Janiak står för regi och har tidigare jobbat med Scream: The TV Series och varit involverad i flera andra skräckprojekt, och det märks tydligt att hon har en stor respekt för genren. Allt från humorn till klippningen påminner enormt mycket om 90-talets skräckfilmer som väl balanserar gränsen mellan det brutala och det mer lekfulla som vi kommit att uppskatta i dessa filmer. Särskilt läskig är nämligen inte filmen men det känns samtidigt som att den aldrig behöver vara mer läskig än vad den faktiskt är. Tonen är snarare väldigt lik den vi känner till från Stranger Things som definitivt har sina obehagliga stunder, men som också bäddar in serien i humor, nostalgi och värme.
Räkna med ett par brutala mord!
Fear Street Part 1: 1994 är, som jag tidigare konstaterat, inte revolutionerna på något sätt alls och den är kanske något förutsägbar. Men den gör samtidigt ett bra jobb vad det gäller atmosfären, karaktärerna, skådespeleriet, klippningen och humorn och jag tror att det lär tilltala många som älskade skräckfilmer från 90-talet. Med tanke på att nästa installationen i serien ska utspela sig 1978 kan vi nog räkna med att den skiljer sig en aning från denna film där trailern redan skvallrat om mer naket och kåta tonåringar vilket inte minst får tittaren att tänka på Friday the 13th. Om Janiak lyckas en andra (och tredje) gång återstår att se, men efter att ha kikat på del ett känns detta som en mycket lovande trilogi. Fear Street Part 1: 1994 finns redan nu att se på Netflix och redan nu på fredag släpps Fear Street Part 2: 1978 och fredagen därpå är det dags att knyta ihop säcken med Fear Street Part 3: 1666.