Det är alltid lite underligt när man gör film av en dikt och många tänker väl ungefär i de banorna att det är som att göra en filmversion av "Rosor är röda, violer är blå". Att Christopher Lambert (som har erfarenhet av sånt då han medverkade i dikt-till-film-filmen Beowulf på 90-talet) går runt och säger till folk att rosor är röda, violer är blå, smultron är söta och du luktar svett. Men riktigt så illa är det ju faktiskt inte. Det låter mer konstigt än vad det egentligen är och Fireflies in the Garden som bygger på en dikt av Robert Frost är mer än någonting annat en film om trasiga familjerelationer - med en skäggig Ryan Reynolds i en av huvudrollerna.
Det börjar med en återblick. Ett par är ute och åker bil tillsammans med deras son i baksätet. Regnet öser ner och vi förstår snabbt att pappan i familjen är ett ärkesvin (inte bara för att Willem Dafoe spelar honom) då han skäller ut sonen efter noter då denne tappat bort sina dyra glasögon någonstans. Strax därefter säger att sonen får knalla hem i ösregnet istället för att åka bil. Sjysta klubben antecknar händelsen och vi kastas framåt några år. En skäggig Ryan Reynolds är på väg hem för att medverka på ett bröllop, men hinner bara landa innan en fruktansvärd tragedi inträffar - vilket kommer att förändra livet och dra upp många gamla sår än en gång.
Redo att gråta? Bra. Fireflies in the Garden kan nämligen få även den bästa att bli nedsolkad av tårar från ögonen. Det är en tragisk och samtidigt väldigt vacker berättelse om hur det är att förlora någon närstående skriven och regisserad med finkänslighet av Dennis Lee. Det är läckert filmat och med karaktärer som växer ju längre filmen lider. Men det finns dåliga saker också. Tempot är ibland mördande lågt och bitvis kan det vara svårt att få något riktigt grepp om handlingen på grund av hoppen mellan nutid och dåtid.
I sina bästa stunder är den dock både poetisk och gripande till tusen, vilket den lyckligtvis är större delen av tiden.
Jag gillar också soundtracket där musiken sätter stämningen perfekt. Här finns bland annat en helt fantastisk låt av Gary Jules (som ni alla känner igen från Donnie Darko-soundtracket med låten Mad World) som man direkt efter titten letar fram på Spotify/iTunes och avnjuter under en lång, lång tid. Mycket bra soundtrack.
Fireflies in the Garden, också känd som "den där filmen" med Julia Roberts som gick direkt till DVD-hyllan utan att passera gå, är visserligen inget mästerverk inom dramagenren. Men det är ändå en liten film med stora känslor. Främst tack vare ett strålande skådespeleri av i princip hela ensemblen. Det finns några barnskådespelare som lämnar en lite tvivelaktig eftersmak i munnen, men de vuxna aktörerna med Reynolds, Dafoe, Roberts, Emily Watson och Heroes-hetingen Hayden Panettiere i spetsen gör verkligen storartade insatser. Dafoe behöver inte ens använda sitt läskiga skratt som han förgyllde Spider-Man med, det räcker liksom att han bara glider omkring och fräser ur sig elakheter för att vi som tittar ska få ett sådant hat mot karaktären att vi nästan själva sitter och fräser mot TV:n så fort han är med i bild.
Betyget står och väger lite mellan "bra" och "mycket bra", alltså en 7:a eller en 8:a. Men eftersom det trots allt förekommer en del negativa saker under filmens gång, så känns det mer berättigat med en stark 7:a än en svag 8:a. Hur som helst en bra film, trots sina brister.
DVD:n från Nordisk film är en tråkig sak som visserligen har en duglig bild och ett dugligt ljudspår, men ingenting annat. Inte någon tillstymmelse till extramaterial. Svagt.