Footsoldier

Om man skulle beskriva huvudpersonen Carlton Leach i Footsoldier med gangstertermer skulle han vara en "bad-ass motherfucker" i dess värsta form, en übervåldsam och galen individ som börjar sin kriminella karriär som fotbollshuligan. Många näsor som slås in, många skallar som spräcks och många grisiga scener där vi tittare liksom påminns om idiotin i att vara just fotbollshuligan. Sen stiger han i graderna och halkar in på Londons undre värld genom ett jobb som dörrvakt på en innekrog. Dörrvaktsjobbet leder snabbt till droghandel, mer misshandel och annan ljusskygg verksamhet. Det här är den sanna berättelsen om gangstern Carlton Leach.

Vi kan direkt konstatera följande: är du känslig för blod och våldsamheter på film kan du lika gärna sluta läsa nu, på en gång, för du kommer med största sannolikhet att hata Footsoldier. Det är våld och blodspillan i var och varannan scen. Detaljerat sådant. Närbilder på skallar som krossas och blod som pumpar ut ur öppningarna. Det är vidrigt, det är rått och framförallt är det jäkligt obehagligt. Precis som en riktig gangsterfilm ska vara kanske du resonerar och det må väl stämma, men Footsoldier går över gränsen många gånger i sin strävan att aldrig vrida bort kameran från våldet.

Det är som att det starka våldet är här för att ursäkta den totala bristen på en ordentlig handling - för hur man än ser på saken finns det ingen sådan att finna i Footsoldier. Det är bara olika löst sammanhängande scener som visar hur Leach sugs djupare och djupare ner i gangsterträsket. Inget större fel på att bygga upp filmen på det viset (ja, jag vet att Maffiabröder inte heller hade någon annan "handling" än att följa Henry Hill och hans tillvaro, nu ska vi dock inte jämföra Scorseses mästerverk med den här. Det är fel), men nu är det som om man tappar greppet i berättandet och glömmer bort vad filmen egentligen kretsar kring.

Fascinerande och riktigt bra i drygt en timme, sen tappar man fokus på Leach och börjar istället ägna tid åt hans medbrottslingar som med undantag från karaktären Pat (spelad av en lysande Craig Fairbrass) inte alls är lika intressanta att följa. Den sista timmen blir därför mycket svag och avslutningen känns mest som ett rejält anti-klimax på en berättelse som börjar så härligt intensivt.

Men under de första 60 minuterna är Footsoldier klart sevärd. Bra skådespeleri av relativt okända förmågor, slagkraftigt våld som lämnar en med starka obehagskänslor (våldsscenerna är ruskigt välkoreograferade), härlig musik och en mycket, mycket cool regi som håller sig på den nivån ända till slutet med läckra kameraåkningar och en störtskön klippning. Betyget blir en svag 7:a.

DVD:n från Noble håller riktigt hög klass med en bild som imponerar stort med sin fina skärpa, levande färger och en oerhörd dynamik. Ljudmässigt finns ett DTS-spår som brummar ut välmixade surroundeffekter som använder sig av samtliga högtalare på ett förmånligt sätt. Lite mer tryck i basen hade man kunnat ha, men det är ändå imponerande. Extramaterialet lyser med sin frånvaro.