Fred Claus

Filmen:
Just när ni trodde julen var förbi och allt återgått till det normala ska jag nu presentera för er en riktig julfilm. Nåja. Riktig å riktig. En stor fet Hollywoodstämpel får ni stå ut med och allt som hör till. Fred Claus dök redan 2007 upp på biograferna men det dröjde ungefär ett år innan skivsläppet. Vilket i och för sig är förståeligt då en sommarrelease skulle kännas underlig.

Vince Vaughn spelar Fred Claus. Den förstfödde sonen i Claus-familjen som har svårt att acceptera den perfekte lillebrorsan. Medans Nicholas växer upp känner Fred att han får allt mindre uppmärksamhet och blir arg och bitter. Dessutom helgonförklaras Nicholas och blir till slut Jultomten. Åren går och Fred distanserar sig mer och mer från familjen. Han glider in på den kriminella banan och drar på sig en skuld. Men den snälle brorsan går med på att hjälpa honom om han bara kommer hem över julen. Kulturkrocken blir total och samtidigt kommer effektiviseringskommittén till Jultomtens by.

Jag har svårt för Hollywoods senare julfilmsförsök med få undantag. Bad Santa är ett bra exempel på sinnesjukt rolig julfilm och det som kännetecknar den är det oslipade och brutala. I Fred Claus gör dom precis tvärtom. Allting är sockersött och tillrättalagt. Det tillsammans med snuskigt moralslem gör den bara fånig och tramsig. Vince Vaughn försöker se cool ut filmen igenom men överspelar något oerhört. Fred Claus är lättsam familjeunderhållning en slapp söndagseftermiddag och saknar all form av tyngd och trovärdighet.

Bilden:
Bildmässigt är Fred Claus ingen höjdare. Den är platt och livlös och saknar all form av dynamik, vilket annars kännetecknar de glada julfilmerna. Den sjukt överdrivna kontrasten gör att jag nästan får ont i ögonen och det ser onaturligt ut. Färgerna håller inte heller någon vidare klass. De är feljusterade och ansiktena ser skumma ut. Skärpan är inte heller den bästa. Det är suddigt för det mesta med undantag av närscenerna. Fred Claus levereras på en BD25 med VC-1 kodec och formatet är 2,40:1

Ljudet:
Det var länge sen jag såg något annat än ett högupplöst ljudspår på en Blu-ray-skiva. Men här är det åter igen Warner som snålat. De erbjuder endast en sketen Dolby Digital 5.1 ljudmix som låter allt annat än bra. Den är på tok för framtung och surroundhögtalarna används knappt. Basen får inte heller visa vad den går för. Men dialogen är klar och tydlig. Fast det hjälper inte mycket. Ljudet i Fred Claus är riktigt platt och intetsägande, en stor gäspning.

Extramaterialet:
På skivan finns lite extramaterial också. Bland annat ett kommentatorsspår med regissören David Dobkin som inte innehåller något vettigt. Warner har även slängt med tre kortare dokumentärer. "Pause for Claus: Elves tell it all" berättar hur tomten har det ur tomtenissarnas perspektiv. Fånig och korkad. Den andra "Sibling Rivalry" tar upp filmens kärna, syskonrelationer. Den består av intervjuer med skådespelarna och deras erfarenheter.

I "Meet the other Claus" snackar de inblandade om tomtens ursprung enligt filmen, gäspvarning. Av någon anledning har de slängt med hela 25 minuter bortklippta scener. De är meningslösa och tråkiga, satsa på kvalité istället för kvantité, tack. I "Vince and Paul Fireside Chats" intervjuar Vince Vaughn och Paul Giamatti varandra men även det är riktigt tråkigt. Till sist finns ett musikvideoliknande klipp kallat Ludachristmas, kass låt.