Det är något särskilt med när Pixar väljer att göra något som bryter mot studions egna traditioner och stil. Under många år har Pixars datoranimation sett rätt lik ut från film till film. Studion har levererat tekniskt avancerade produktioner men samtidigt stundtals generiska och enformiga. Med Operation Bäver, internationellt kallad Hoppers, väljer filmstudion dock att testa något lite annorlunda.
Filmen följer den naturälskande Mabel Tanaka som upptäcker att ett stort byggprojekt hotar hennes älskade damm. Dammen som hon och hennes mormor tillsammans haft som sitt eget lilla smultronställe. En plats de kunde andas och komma undan från verklighetens stök. I ett försök att förstå djuren som lever där och rädda deras habitat använder hon en lokal forskares experimentella teknik som gör det möjligt att överföra hennes medvetande till en robotkropp formad som ett djur, i detta fall en bäver. Genom att bokstavligen infiltrera djurvärlden försöker hon organisera motstånd mot människornas planer, men upptäcker snabbt att skogens invånare har sina egna hierarkier, konflikter och problem att hantera.
Regissören Daniel Chong, tidigare skapare av tv-serien We Bare Bears, verkar ha tagit med sig en del av den seriens humor och tempo till Pixar. Operation Bäver är stundtals betydligt mer absurd och energisk än många av studions senare filmer, med ett tempo som ibland nästan känns mer inspirerat av moderna animerade tv-serier än av klassisk Pixar-dramaturgi.
Det första som verkligen stack ut för mig var filmens visuella stil. Animationen bryter tydligt med det mer realistiska uttryck som Pixar ofta använder i sina filmer. Djuren och figurerna har en mjuk och nästan handgjord känsla som stundtals får dem att likna modeller eller tygdockor. Resultatet är en estetik som känns både lekfull och oväntat charmig och som ger filmen en egen identitet i Pixars annars många gånger enhetliga filmkatalog.
Under den lekfulla ytan finns också ett tydligt budskap. Filmen handlar i grunden om relationen mellan människor och natur, men också om ansvar och empati. Mabels försök att förstå djuren snarare än att tala för dem fungerar som filmens emotionella kärna. Karaktärerna i djurvärlden är dessutom filmens stora styrka. De är färgstarka, ibland smått excentriska och ofta väldigt roliga. Dynamiken mellan dem skapar en energi som gör att filmen nästan aldrig känns stillastående, och flera av de komiska situationerna fungerar lika bra för vuxna som för yngre tittare.
Om man ska rikta någon kritik mot filmen är det kanske att berättelsen i grunden följer en ganska bekant berättelsestruktur. Konflikten utvecklas ungefär så som man förväntar sig, och vissa karaktärer hade kunnat få lite mer utrymme att växa. Men tack vare den visuella kreativiteten, tempot och de sympatiska karaktärerna är det svårt att låta sig störas allt för mycket.
Operation Bäver är utan tvekan en av de mest lekfulla Pixar-filmerna på länge. Kombinationen av en unik animationsstil, charmiga figurer och ett varmt budskap gör den till en av studions mest underhållande filmer på senare år. För mig hamnar den i topp tillsammans med Wall-E , Coco, Toy Story och Upp. Jag såg den svenska dubbningen eftersom jag gick med min 6-åring och 8-åring. Disney visar som vanligt prov på att de gör ett gediget och kärleksfullt i arbetet med att hitta röster som passar deras karaktärer.