Fright Night

Filmen:
Det går bra för Charley. Han dejtar skolans hetaste tjej, har schyssta skor och hänger med de rätta vännerna. Det går faktiskt så bra att han absolut inte vill låtsas som sitt förflutna och nördsymbios med polaren Ed som är så hopplöst ute som man kan bli. Inte ens när Ed upplyser om att det har flyttat in en blodsugare i trakten som dränerar grannskapets tonåringar bryr sig Charley nämnvärt. Men så försvinner Ed spårlöst och Charley börjar tycka att hans nyinflyttade granne Jerry beter sig lite väl märkligt...

Så en nyinspelning av 80-talsfilmen som många har ett gott öga till alltså. Det inkluderar mig själv, originalet var en skojfrisk och lättsam 80-talsskräckis som var lätt att trivas med. Man kan nästan göra en karbonkopia på den meningen och applicera även på remaken som jag tycker är en positiv överraskning där man låter bli att överarbeta saker och ting och bara låter filmen vara lite lagom opretentiös och leva sitt eget liv oberoende av trender i genrens värld. För visst, vore det inte för Twilight, True Blood med flera hade den inte sett dagens ljus men det innebär inte att den följer i de hjulspåren för att ragga upp publik. Här gör man lite som man själv vill. Till exempel castar Colin Farrell som vampyralfahane med tight tröja. Eller David Tennant som motvillig och försupen vampyrdräpare. Och helt oväntat så slänger man in fyndiga småkommentarer om amerikanska fastighetskrisen. För vem behöver bli inbjuden om huset är övergivet?

I den stilen fortsätter det. Lite klassiska vampyrskämt, coolt placerad handling i Vegas där ändå ingen är uppe på dagen och så schyssta spänningsmoment emellanåt. Och så Kid Cudi på soundtracket. Jodå, överlag är Fright Night en gedigen och välbalanserad remake. Det finns dock vissa svagheter som man inte kommer ifrån. Den trevande första kvarten hade behövt mer udd och var lite mesig i sina karaktärsetableringar. Sedan är den definitivt för lång, man stirrar iväg sista kvarten. Men bortser man bara från första och sista kvarten så är det tokskön remaken som pendlar mjukt mellan skräck och komik. Precis som på good old 80-talet.

Bilden:
Håller man sig bara till den här 2D-versionen så kommer man inte ha några problem med bilden (tyvärr var både 3D-bioversionen halvdan och 3D-versionen på BD dras med en del problem). De ljusa scenerna som är filmade under dagtid har en läcker lyster och är riktigt skarp. Det absolut mesta ser tipptopp ut även om jag kanske tycker att den här typen av digitalt foto kan se lite för rent ut ibland och saknar lite naturlig grynighet i bilden. Nattscener är det en del av och det finns inget ont att säga om den täckande svarta färgen.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio 7.1 låter tämligen ljuvligt. Surroundkanalerna jobbar ständigt vare sig det är med avlägsen åska eller fötter som går igenom skolkorridor. Dialogen hörs klart och tydligt, man krämar på i actionsekvenserna och den fylliga men samtidigt lika öde känslan i soundtracket passar filmens stämning perfekt. Disney kan sina saker.

Extramaterialet:
Extramaterialet är lite snålt men roligt, åtminstone "The official How to make a funny vampire movie guide". Det bjuds även på borttagna scener/förlängda scener, bloopers och en musikvideo med Kid Cudi.