Fur

Fur - ett fiktivt porträtt av Diane Arbus (hädanefter bara Fur, eftersom recensionen annars kommer bli på tok för lång) är en surrealistisk berättelse om fotografen Diane Arbus som gjorde sig känd genom att fotografera människor som var lite annorlunda. Dvärgar, jättar och transvestiter är bara några av dem som förevigades med Arbus kamera och som sedermera blivit klassade som riktiga konstverk i fotokretsar. I Fur får vi oss en skruvad inblick i hennes liv och hur hennes arbetsmetoder såg ut.

Men är det då intressant att få veta saker om Arbus och hur hennes arbete såg ut? Det hade kunnat vara det, men i det här fallet är svaret nej. För Fur (upprepa det 4 gånger snabbt, förfur, förfur, förfur, förfur) är alldeles för flummig och pretentiös för att man ska kunna bygga upp någon kärleksrelation till den. Det är som om David Cronenberg tagit några delar från sin ultraflummiga Naked Lunch och korsat den med ett engelskt kostymdrama. Stelt och surrealistiskt.

Då har det liksom mindre betydelse att Nicole Kidman faktiskt är ganska bra i rollen som Diane Arbus, att regissörens filmspråk imponerar och att fotot gränsar till att vara snuskigt vackert på många håll i filmen. Det är nämligen så att de negativa aspekterna överskuggar de positiva flera gånger om. Ta bara en sån sak som att Robert Downey Jr går omkring och ser ut som Chewbacca under stora delar av filmen och att sexscenen mellan han och Kidman med lätthet kvalar in till något av de sämsta/mest skrattretande som någonsin gjorts.

Beskrivningen kommer här. Kidman hjälper till att raka bort pälsen från Chewbacca eller Lionel som han nu heter här, denna rakning tar åtskilliga minuter eftersom det är mycket päls som ska bort, sen när dessa minuter passerat och pälsen ligger i en fin hög på golvet - så kollar Kidmans karaktär Lionel djupt i ögonen och kysser honom ömt. Det hela eskalerar sedan till en sexscen som inte lockar fram några andra känslor än krampframkallande gapskratt hos oss tittare.

Nu kanske det låter som att jag missat hela poängen med filmen och att jag borde undersöka skallen eftersom jag inte nämner något om hur konstnärlig och vacker den är. Men det kommer vi till nu. Fur är en vacker film (fotot och regin är som jag nämnde tidigare riktigt snyggt) och konstnärlig om man så vill, men en vacker yta är ju som bekant ingenting om själva innehållet är tomt, vilket nu är fallet här. Vad vi har framför oss är en flummig och långtråkig berättelse där det frossas i nakna kroppar, konstiga situationer och underliga dialoger. That's it. Jag är inte imponerad.

DVD-produktionen går det dock inte att klaga nämnvärt på, bilden är förvånansvärt klar och har en fin skärpa som funkar bra på både duk och TV-skärm. Ljudet är fylligt och skapar en skön ljudmatta i rummet. Extramaterialet med borttagna scener, kommentarer av regissören och trailer är däremot inte fullt så intressant, men det beror väl förstås på att jag inte gillade filmen.