Game Over, Man (Netflix)

Låt mig inleda denna babbliga recension med att klargöra följande: Jag älskar Workaholics. Och då menar jag verkligen "älskar". Efter storslagna humormästerverk som Curb Your Enthusiasm, Cheers och The Office (BBC) rankar jag Workaholics som det roligaste jag sett - någonsin. Jag har under åren skrattat mer åt Blake, Adam och Anders fenomenalt korkade äventyr än vad jag exempelvis gjort åt Seinfeld/Vänner - tillsammans. När Workaholics-regissören Kyle Newacheck och de tre huvudrolls-idioterna utannonserade en Netflix-film baserad på samma typ av tokrolig slacker-komik började jag naturligtvis toklängta och jag har under det senaste halvåret i princip räknat dagarna till premiären av Game Over, Man. Igår såg jag färdigt filmen och även fast det finns höjdpunkter är det bara att inse att Workaholics-receptet inte alls fungerar i långfilmsformat och att detta är en misslyckad komedi utan egentliga gapskratt.

Handlingen utspelar sig i ett hotell och även om filmen inte marknadsförts som en parodi handlar det om en pastisch på Die Hard där en grupp skoningslösa terrorister intar en skyskrapa för att utöva utpressning och roffa åt sig pengar. Mitt i allt detta befinner sig de tre kompisarna Alex, Darren och Joel som arbetar som städare men drömmer om en framtid där de alla tre badar i rikedomar. Det finns gott om idéer till allt från bästsäljande TV-spel till nya drogsorter men allt som de tre polarna kommer fram till är naturligtvis groteskt korkat och deras vardag består snarare av att samla in använda kondomer och polera nedbajsade toaletter än något annat. Mitt i allt intas hotellet av terrorister med skarpladdade kulsprutor och istället för att lägga sig ned med händerna på bakhuvudet bestämmer sig Alex, Darren och Joel för att bita tillbaka - med en rad rätt märkliga medel.

Trailern för Game Over, Man skvallrade om en suveränt rolig tokkomedi där de tre städarna rände runt och slog terrorister i bakhuvudet med allt från strykjärn till avkapade penisar och även om det finns gott om naket i den här filmen samt mängder av sex- samt penisskämt, är ingenting särskilt lyckat sett till timing. Workaholics-trion känns lite för stela här, lite för filtrerade och när den annars så roliga Adam Devine slänger ur sig den enda repliken efter den andra komplett med hans överdrivna minspel får jag mest känslan av att han arbetar med material som han egentligen inte gillar. Det blir inte sällan krystat och humorn känns ofta enfaldig i sin utformning då samma skämt om att vara misslyckad med kroniskt storhetsvansinne vänds och vrids på till total förbannelse.

Terroristerna som intar hotellet är ute efter 500 miljoner dollar som sitter på bankkonto som ägs av en viss "prinsen av Tunisien" som under kvällen då filmen utspelar sig njuter av en påkostad disco-fest i hotellets taksvit. För att skrämma slag på hotellet och på polisens gisslan-förhandlare placeras det tidsinställda metallkragar fyllda med sprängmedel runt halsen på samtliga av de som tas som gisslan och under filmens gång sprängs det ganska gott om kranium, något som gör detta till Netflix råaste komedi. Det kapas även av en hel del penisar som också slängs runt bland såväl terrorister som hos gisslan och det finns till och med en scen där "Prinsen av Tunisien" lapar en överdrivet igengrodd gubbröv, något som till skillnad från resten av filmen lockade fram ett ganska ordentligt gapskratt här hemma.

Game Over, Man är inte helt värdelös men den är heller vare sig rolig, påkostad eller spännande. Den försöker vara en mix mellan Baksmällan, Die Hard och Workaholics men känns i slutändan som en utdragen Saturday Night Live-sketch innehållande huvudskådespelare som alla försöker lite väl hårt att vara riktigt, riktigt roliga. Lyckligtvis drar den alltid lika bedårande vackra (före detta) Tomb Raider-bruden Rona Mitra upp betyget då hennes iskalla lönnmördar-karaktär både är stenhård, förtjusande samt roligt psykotisk. I övrigt är detta en kalkonrulle.