Gods and Generals

Filmen:
Gods and Generals från 2003 är en fläskig nästan fem timmar lång historielektion om det amerikanska inbördeskriget. Den är en prequel till den tio år äldre och lika långa mastodontfilmen Gettysburg från 1993 och handlar om tiden innan det berömda slaget 1863 mellan nord- och sydstatarna som blev vändpunkten i kriget. Handlingen i Gods and Generals fokuserar på de två kombatanterna nordstatsöversten Joshua Chamberlain (Jeff Daniels) och sydstatslöjtnanten Thomas "Stonewall" Jackson (Stephen Lang) och deras uppgörelser på diverse slagfält.

Jag är svag för filmer med historiskt tema som någorlunda håller sig till verkligheten och Gods and Generals hör verkligen till dem. Det är makalöst hur historiskt korrekt de återskapat de olika slagen, personerna och tidpunkterna. De spelade in slagen på samma plats där de utspelade sig och på samma tid på året. Lägg till 7500 statister för att fylla ut slagfälten. Allt för att få så rättvis bild som möjligt av de historiska slagen. Men det känns lite som att kasta pärlor till svin. Det kan bara vara de mest inbitna universitetshistorikerna som bryr sig om en den nästan perversa ackuratessen som måste ha kostat några miljoner dollar extra att få till.

På pappret är allt frid och fröjd. Men filmen saknar något vitalt. Ett bra manus och regiarbete. Regissören och tillika manusförfattaren Ronald F. Maxwell som även låg bakom Gettysburg hade då ett serverat fat framför sig. Han behövde bara beskriva just det där slaget som utspelade sig under några dagar. Tajta spelregler alltså. Här ska han berätta om ett flertal olika slag under flera års tid och hitta något vettigt däremellan. Det har Ronald misslyckats med totalt.

Gods and Generals är osammanhängande och rörig. Den är snarare ett hopkok av diverse scener utan bindemedel och dialogen är så högtflygande och stel att man kan undra om de pratar med publiken istället för till de andra karaktärerna. Det är även svårt att ta till sig karaktärsrelationerna i filmen som känns onaturliga och krystade. Krigsscenerna som rimligtvis borde vara en viktig komponent i filmen är inte alls så intensiva och krigslika man kan förvänta sig. Soldatskådespelarna saknar uttryck och kläderna ser oförskämt nya ut efter 2 års geggakrypande och krutdamm.

Gettysburg och Gods and Generals var mediamogulen och CNN-grundaren Ted Turners våta dröm. Han fick göra sina två drömfilmer men de riktar sig till en väldigt smal publik. De intensivt historieintresserade. Ett tydligt bevis på detta är den finansiella katastrof filmen blev. Den spelade in en knappt femtedel av de 60 miljoner dollar den kostade att göra och försvann snabbt från biograferna. Det största problemet med Gods and Generals var att den ville för mycket. Ambitionerna var så perverst höga att budgeten på 60 miljoner dollar knappt täckte kostnaderna för alla kostymerna. Den kollapsade under sin egen vikt helt enkelt.

Bilden:
Bildmässigt bjuder Gods and Generals på lite av varje. Skärpan får klart godkänt och färgerna är fylliga och varma. Men den ökade skärpan är inte alltid av godo. Nu avslöjas de horribelt fula bakgrundsmålningarna och billiga kulisserna. Stundtals tappar också bilden fokus och blir suddig och smetig, slarvigt. Svärtan är bra för det mesta och bilden är ren och fin, inga artefakter eller smuts. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Ljudet är inte heller fy skam. DTS-HD Master Audio-mixen levererar i de lugnare scenerna krispig och klar dialog och återhållsamma men ändå existerande omgivningsljud från surroundhögtalarna. När det krigas lyfts ljudet upp några snäpp. Baslådan får kämpa och surroundhögtalarna får visa vad de går för.

Extramaterialet:
För en så mäktig film är det konstigt att det inte finns mer extramaterial. En introduktion av producenten Ted Turner och regissören Ronald F. Maxwell samt ett knackigt kommentatorsspår är det enda som erbjuds.