Going the Distance

Filmen:
Justin Long och Drew Barrymore brukade dejta en gång i tiden, därför blir det lite märkligt att se dem tillsammans som ett par på bioduken. Inte som i Eyes Wide Shut där Cruise och Kidman gav allt för att sedan falla sönder som par i ett senare skede utan mer som i att det inte känns trovärdigt att se dem när man vet att de har gjort slut. Men så är det i Hollywood där man byter skådispartner som andra byter underkläder.

Kille (Justin Long) träffar tjej (Drew Barrymore). Tjej och kille kommer överens och gillar varandra. Tjejen bor inte där killen bor. Dags att ta avsked. Killen vill inte säga farväl. Kille och tjej bestämmer sig för att ha ett långdistansförhållande. Där har vi ramberättelsen i Going the Distance. Eftersom det är en romantisk komedi som försöker paret spetsa till det lite genom sms, telefonsex och andra överraskningar. Samtidigt så tycker parets respektive vänner att deras polare borde satsa på någon i samma stad. Nej, långdistansparet har verkligen inte oddset på sin sida, men kärleken segrar väl alltid till slut. Eller?

Det här är en ingen märkvärdig romantisk komedi på något sätt. Det är mycket sexskämt och populärkulturreferenser som gäller (Cure är med på soundtracket och Garden State nämns i dialogerna). Huruvida man gillar det är (som alltid) en smaksak men är man svag för relationskomedier så kan det vara ett hyfsat kap. Själv kunde jag glädjas åt läckra stadsvyer, ett snyggt foto (plåtad av han som gjort Up in the Air om jag inte är helt fel på det) och en riktigt bra birollsinsats av Christina Applegate. Måhända att det var lite småroligt när Justin Longs karaktär skulle bli brun genom sådan där tan-spraydusch och inte riktigt fattade hur han skulle stå.

Tilläggas kan även att den är regisserad av en kvinna vilket en del hävdar märks i sexscenerna som är ovanligt rättframma. Själv kan jag dock inte påstå att jag tänkte på det. Så se eller inte se, det är frågan. Jag skulle nog säga inte se även om det inte på något sätt är något haveri. Förresten rekommenderar jag inte långdistansförhållande. Det är inte klimatsmart. Nej men seriöst. Man behöver vardagen tillsammans för att få det att funka. Låta inte någon film lura i dig något annat.

Bilden:
Bildtransfern är dessvärre aningen ojämn. Utomhusscenerna och alla storstadsgrönska ser härlig ut och färgpaletten är varm och inbjudande. Men så fort det blir mörkare scener så störs bilder av skuggningar och blir mer oskarp. Bilden kunde även ha varit betydligt mer detaljerad, inte ens i närbilderna får man någon riktig wow-känsla och faktum är att detta är en ganska svag blu-ray-utgåva när det gäller bild.

Ljudet:
Ljudet är något bättre och man lyckas med att leverera dialogen klar och tydlig vid de flesta tillfällen även om det några gånger blir problem när ljudet kommer från olika riktningar. Soundtracket kommer tämligen väl till sin rätt och låter helt okej.

Extramaterialet:
Extramaterialet är rikligt med kommentarspår av regissören, dejtingtips från skådisarna, musikvideo och en del annat. För säkerhets skull har man även slängt in några tips på hur man håller ett långdistansförhållande vid liv.