En polis är seriös och snudd på paragrafryttare. Den andra är stor i käften och totalt ointresserad av vad en polisman egentligen får och inte får göra. I Good Cop, Bad Cop tvingas dessa olikheter i form av polismän att samarbeta för att finna en seriemördare som sprider skräck i hockeyns hemland; Kanada. Referenserna till just hockeyn låter inte dröja på sig utan redan i första scenen får vi se hur mördaren går omkring med en gammaldags målvaktsmask och ganska snart står det också klart att dem bestialiska morden alla har hockeyanknytning.
Good Cop, Bad Cop är en buddyfilm helt enligt den mall som 48 timmar och Dödligt Vapen-filmerna satt som standard för alla filmer som kommit i efterdyningarna av dem. Konceptet? Två huvudpersoner som är varandras motsatser tvingas samarbeta, vilket bäddar för många meningsskiljaktigheter och munhugg karaktärerna emellan. Här är för ovanlighetens skull även språket en bidragande faktor till meningsskiljaktigheterna, den ena pratar engelska, den andra franska. Colm Feore och Patrick Huard har ett bra samspel och deras ständiga gnabbande är mycket underhållande, fastän det stundtals blir lite väl billigt med förolämpningar på det språk som karaktären som tar emot förolämpningarna inte har som modersmål.
Manusmässigt är det en standardhistoria som tyvärr bara blir larvigare och larvigare för varje sekund som går. En mördare som är sur på några hockeypampar känns mer än lovligt löjlig och blir inte heller bättre av att mördaren är en extremt ointressant figur. På regifronten är det lite bättre, Eric Canuel visar prov på några sköna bildlösningar och har en speciell klippteknik som för det mesta övertygar. Dock inte i scenerna där han vräker på med epilepsiframkallande MTV-klippning som är så förbannat uttjatat vid det här laget att alla filmskapare borde lägga ned att använda det i sina filmer.
Good Cop, Bad Cop är inte alls i samma klass som Dödligt Vapen eller 48 timmar, men det hade man ju inte förväntat sig heller. Besvikelsen är därför minimal och intrycken istället positiva. Det här är en lagom underhållande action/komedi som är perfekt när man inte orkar tänka för mycket och bara känner för att lata sig totalt i en skön fåtölj/soffa/säng med ena handen i en chipspåse och den andra på fjärrkontrollen. Lättsam underhållning för hela slanten. Jag rekommenderar!
DVD:n från Noble är en angenäm skapelse med finfin bild och ett överraskande mastigt ljud som krämar ur högtalarna riktigt ordentligt (detta trots att det bara är stereoljud). Extramaterial lyser med sin frånvaro.