Grey's Anatomy - Säsong 5

Filmen:
Cityakuten har alltid legat mig varmast om hjärtat när det kommer till sjukhusserier. Jag älskar intensiteten och känslan av realism som den gamla trotjänaren från TV3 utstrålar i nästintill vartenda avsnitt fram till det att doktor Greene lämnar in under säsong 8 och med honom seriens sevärdhet. Grey's Anatomy å andra sidan har aldrig riktigt imponerat på mig med sin såpoperaaktiga stil där alla ligger med alla och alla bedrar alla samtidigt som liv ska räddas och bråk ska hinnas med över att någon låg med någon som inte skulle ha legat med någon annan än just den som blir förgrymmad över det inträffade.

Som en invecklad sjukhusversion av Våra Bästa År.

Men med tanke på de senaste säsongernas tveksamma kvalitet från Cityakutens sida samtidigt som kvalitén skjutit i höjden i en av dem värsta rivalerna (Grey's Anatomy), så är det nu officiellt: Grey's Anatomy är den bästa sjukhusserien just nu och säsong 5 kan mycket väl vara den bästa säsongen hitills.

Då är ändå såpoperakänslan fortfarande rejält påtaglig under många och långa stunder av säsongen. Meredith velar fram och tillbaka om hon verkligen är redo för att flytta ihop med Derek, Izzie och Alex bråkar och försonas om vartannat, Christina blir kär i en av sjukhusets nya läkare: krigspsykosdrabbade kirurgen Hunt, Sloan förälskar sig i Merediths lillasyster och Torres blir lesbisk. Intrigerna och dem till synes omöjliga kärleksrelationerna är alltså intakta - och för en gångs skull känner jag mig engagerad. Kanske för att skådespelarna verkligen kramar ur riktigt bra insatser och kanske för att manusarbetet är bättre än i tidigare säsonger. Någonting har förändrats och det är enbart positivt.

Jag är inte förtjust i att man ägnar så mycket tid åt Izzies hallucinationer av hennes döda fästman (spelad av The Comedian från Watchmen: Jeffrey Dean Morgan) och jag gillar inte heller Merediths lillasyster vars karaktär är snudd på olidlig att stå ut med ibland, men det positiva inslagen väger upp dem negativa och något jag är extra förtjust i är nytillskotten i serien. Kevin McKidd är lysande som psykosdrabbad krigsveteran och sötnosen Jessica Capshaw är härligt klämkäck som barnläkare med rullskridskor på fötterna. En bra blandning mellan nya karaktärer och gamla favoriter som man lärt sig att gilla allt eftersom serien utvecklats.

Vad gäller operationsscenerna, så är det fortfarande riktigt grisigt under vissa stunder och folk som är känsliga för blod och slafs bör ha en kudde nära till hands - här förekommer bland annat brutna penisar (!), ansiktslösa patienter som väntar på ansiktstransplantation, tarmar som väller ut och en himla massa borrande i kraniet på folk. Realistiskt, men också magstarkt. Precis som det ska vara i en sjukhusserie av rang.

Säsong 5 består av 24 avsnitt och det i särklass bästa och mest gripande ögonblicket är i säsongens allra sista avsnitt när Meredith är med om något som man kan kalla för, utan att spoila någonting, 007-momentet. Det är det kanske starkaste scenen i seriens historia och lämnar så starka intryck på en att man bara sitter och stirrar på skärmen en lång stund efter det inträffade.

Men även under de andra avsnitten bjuder Grey's Anatomy på sjukhusdramatik av den finaste sorten, mysiga kärleksscener, en hel del humor och massvis av gripande scener som kommer få dig att lipa som en liten skrynklig tant. Dessutom är soundtracket fullt av underbara låtar som gjorda för att spelas upp under tårfyllda ögonblick.

Bilden:
Det kan vara lite knepigt att imponera rent bildmässigt när det handlar om TV-serier, men i fallet Grey's Anatomy har Disney verkligen ansträngt sig för att bjuda på en läcker upplevelse för oss tittare. Bakgrunder och exteriörer överhuvudtaget känns aningen platta och inte fullt så skarpa som man hade kunnat hoppas på, men när det kommer till utomhusscener, närbilder och färger överhuvudtaget är det en ren fröjd att titta på Grey's Anatomy i Blu-rayform. Här finns ett fint tredimensionellt djup, levande färger och hudtoner som hela tiden övertygar starkt. Svärtan är klart duglig och brus förekommer ytterst sällan.

Bilden är kodad i AVC och formatet är 1.78:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS Master Audio 5.1-spår som låter riktigt, riktigt bra. Detaljerna i ljudbilden imponerar stort i såväl intensiva som lite lugnare scener och man har hela tiden känslan av att befinna sig på plats på ett sjukhus med blippande maskiner, skrikande människor och andra ljud/oväsen som ökar på närvarokänslan. Basen används lite sparsamt, men kompenseras av att surrounden hela tiden ger liv åt ljudmattan med krispiga och klara dialoger och fina surroundeffekter.

Extramaterialet:
Här finns en hel uppsjö av godis att beta igenom, bland annat några featurettes, några outtakes och ett helt nytt system för att titta på TV-serier på Blu-ray: SeasonView som innebär att man skapar en profil när man kollar på ett avsnitt och när man sedan slår igång den nästa gång, så håller den koll på vilket avsnitt man senast kollade på. Väldigt praktiskt om man är flera som kollar på serien och har svårt att hålla reda på vart man slutade kolla. Dessutom finns två förlängda avsnitt inkluderade i Blu-rayutgåvan. Matigt och välfyllt.