Guardians of the Galaxy Vol. 3

Många hade nog lite samma tankar när man först fick höra talas om Guardians of the Galaxy: inte kan väl något så knäppt fungera? Nu har Marvel minsann skrapat i botten av sin tunna! Men tji fick man, för den första volymen av James Gunns galna hjärna visade sig vara precis det som Marvels trikåbärare behövde på vita duken: något utflippat, något vågat, något originellt. Guardians of the Galaxy är och förblir en fenomenalt rolig skjuts i Marvel-maskinen och de andra volymen var minst lika roande. Utan Guardians hade Marvels framgångssaga varit betydligt mindre lockande, åtminstone för egen del. James Gunn har en förmåga att göra det absolut bästa av karaktärer som står i skuggan av jättar.

Det har gått sex år sedan vi fick se väktarna Peter Quill, Gamora, Drax, Rocket och i James Gunss regi, vilket har känts av. De senaste årens Marvel-produktioner har inte hållit den höga standard som sattes under Infinity War-eran och framförallt har det saknats personlighet och mänsklighet i Marvel-fabriken, som har pumpat ut superhjältesagor i allt sämre kvalitet. Det har länge saknats en unik röst i denna nuvarande Marvel-fas, som med inspiration och hjärta för sina karaktärer vill berätta sin historia på sitt sätt; inte bara vara en i mängden av identitetslösa flamskomedier som har spottats ut på sistone.

Har du saknat en sådan röst i dina färgglada superhjältefilmer är Guardians of the Galaxy Vol. 3 definitivt filmen för dig. Det är nämligen den bästa Marvel-upplevelsen sedan... Ja, Infinity Wars. James Gunn trycker ohämmat ner allt han älskar med serietidningsvärlden i en mixer och bjuder på sin mäktigaste film hittills. Det är en pampig kärleksförklaring till de högljudda serietidningshjältarna, på både gott och ont. Mest gott.

Precis som i den andra Guardians-volymen kan det lätt bli lite för mycket av James Gunns galenskap. Dramat skruvas upp till max, det skriks och humorn landar ofta fel. Det blir lätt svulstigt. Men när Gunn får till det, då är det rasande underhållande, dramatiskt, spännande, roligt och känslosamt. Mer känslosamt än tidigare. Detta är nämligen Rockets film, lika mycket som det är Quills film. Intrigen handlar här inte om att rädda universum, utan mer om tvättbjörnens förflutna och anledningen till varför denna pälsboll är så cynisk. Efter att ha upplevt dennes "barndom" som experimentråtta kan man lugnt förstå varför. Här finns mängder av otäcka bilder på makabra djurexperiment, framkallade av en hänsynslös vetenskapsman som är besatt av att skapa den perfekta utopin. Något manipulativt utfört, men definitivt effektivt.

För en gångs skull är det lätt att bry sig om en Marvel-saga igen, som här lägger stort fokus på gaphalsarnas familjedynamik och deras heroiska uppsåt. Vol. 3 är även den Marvel-rulle som bäst använder konsekvenserna av Thanos fingerknäpp, i form av Gamora. Zoe Saldanas gröna krigare är nämligen en helt annan person i den här uppföljaren och Chris Pratts avdankade mästertjuv kan inte leva med det faktum att hans Gamora är borta, för alltid. Det blir lite gapigt här och där, men denna relation når en överraskande mogen och tillfredsställande final. Faktum är att majoriteten av äventyret är väldigt bra, där majoriteten uppfyller en viktig roll i Gunns kärleksfulla universum. Skurken är också härligt arrogant, sinnesrubbad och ostigt överspelande. Chukwudi Iwuji är lika samlad som helgalen och det är inte svårt att hata honom.

Där filmen börjar något är mot den tredje, uppsvällda tredje akten. Det är vanligt hos Marvel-filmer numera att fullständigt trycka in så mycket CGI-monster som möjligt, men upplösningen av konflikterna pågår lite för länge. Drax karaktärsutveckling avslutas i princip så fort den introduceras och Warlock känns en gnutta bortslösad, då märks det att Gunn har behövt balansera lite väl mycket för att ge varje väktare en avrundning. Budskapet om hur galaxen kan bli en bättre plats för alla om man bara brydde sig lite mer om varandra är dock påtagligt, om än klumpigt levererat.

Visst, det blir något utdraget. Visst, Gunn blir lite över överambitiös här. Vol. 3 är dock en sådan pampig audiovisuell fest att man snabbt förlåter Gunn för röran. Det är skönt med en avslutning i en följetong som är i stort behov av förändring. Det där traumatiserande mörkret balanseras väl upp av Gunns sentimentala hjärta i en historia som faktiskt känns personlig. Det är svårt att inte ryckas med, med andra ord. Denna volym är sprängfylld av fräcka kostymer, käcka tunes, kul cameos, skruvad produktionsdesign och snygga sekvenser som befäster Guardians of the Galaxy som Marvel Studios skönaste gäng - för tredje gången.

Guardians of the Galaxy Vol. 3 får svensk premiär den tredje maj.