Hall Pass

Filmen:
Peter och Bobby Farrelly hör man inte av så mycket numera. Deras komediklassiker Dum och Dummare, Den där Mary och Mina jag & Irene kommer förevigt att vara förknippade med dem. Det var ett tag sen de gjordes och deras sista långfilm Heartbreak Kid från 2007 är det få som kommer ihåg, den sög. Har Farrelly-bröderna fortfarande något krut kvar? I Hall Pass spelar de vidare på Hangover-trenden. Nu ska förortstoffelmännen bryta sig loss från de tråkiga fruarna, skrikiga barnen och vardagens tristess.

Rick (Owen Wilson) och Fred (Jason Sudeikis) är medelåldersmännen med det till synes perfekta livet. Vacker fru, stort fint hus, ungar och dyr bil. Men vardagen kryper sig på och de har inte glömt sina glansdagar då de var ena riktiga brudmagneter. Efter ett alltmer frenetiskt smygtittande på andra kjoltyg ger deras förstående fruar Maggie (Jenna Fischer) och Grace (Christina Applegate) dem till slut ett "Hall Pass". Ett frikort i en vecka då de får göra vad de vill, som att leva som ungkarlar igen.

Hall Pass ramlar tyvärr ner i mainstream-facket. Den är inte alls så nyskapande och speciell som deras första alster utan spelar på sönderpräntade klichéer. Som att kvinnor är frigida och män är sexmonster. Farrelly-bröderna är inte dumma, de förstår att de måste göra något drastiskt för att sticka ut, och i Hall Pass gör de det med vidrig humor, som den nysande flickan på badkarskanten, förvisso en överraskning men roligt, njae. Men Hall Pass har sina ljusa stunder. Owen Wilson och Jason Sudeikis passar verkligen ihop och att slänga in Richard Jenkins som rynkig nattklubbshingst är underbart. Den har några roliga scener och är skoj för stunden. Men den kommer falla i glömska ganska snart.

Bilden:
På bildsidan finns det inte så mycket att klaga på. Skärpan är kanon och kontrasten är fin, något för uppskruvad dock. Färgerna är starka och klara, även där på gränsen till för mycket och gör hudtonerna något onaturliga. Men då är jag riktigt petig, det ser riktigt bra ut. Svärtan är bra och bilden är ren och fin. Den levereras på en BD25 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Om man kan säga att en film kan låta småtrevlig så gör Hall Pass precis det. DTS-HD Master Audio-mixen är framtung och levererar klar och tydlig dialog. Men surroundhögtalarna har fått ta semester och basen får endast vara med i några nattklubbsscener. Ingen mäktig ljudupplevelse precis men det behövs inte i det här fallet.

Extramaterialet:
De har snålat med extramaterialet och bjuder bara på en bortklippt scen med en förlängd introduktion av Richard Jenkins och en två minuters Gag Reel.