Har du hört ryktet om Morgans?

Filmen:
Har du hört ryktet om Morgans? Den ska tydligen vara jäkligt slätstruken på humorfronten, ha platta karaktärer och med en bedrövlig insats från Sarah Jessica Parker samt en Hugh Grant på auto-pilot i en romantisk komedi utan direkt romantik och ett koncept som luktar unket å det grövsta. Det är förresten inget rykte. Det är sanningen - och jag har inte bara hört om Morgans, jag har dessvärre även sett på eländet.

Hugh Grant och Sarah Jessica Parker spelar ett gift par från New York med stora sprickor i relationen efter att Hugh haft en affär med en kvinna vid sidan om äktenskapet. Det är lätt att luras av inledningen i Har du hört ryktet om Morgans? Den verkar så seriös och vuxen på något vis. Sen råkar paret bli vittne till ett mord och hamnar i ett vittnesskyddsprogram så att den elaka mördaren inte ska kunna komma åt dem. Problemet är att vittnesskyddandet ska äga rum i en liten håla i Wyoming, vilket självklart blir en enorm kontrast för New York-borna. Till en början är det rena pinan för paret, men allt eftersom börjar de inse att det egentligen inte är något större fel på alla skumma byfånar och att deras relation kanske kan gå att rädda.

Den här romantiska komedin skrevs förmodligen ihop på en kafferast. Längre än så kan det inte ha tagit att komma på följande mästerstycken i humorväg: Hugh Grant ska spreja en björn med nån form av anti-björnspray och råkar såklart spreja sig själv i ögonen då munstycket ligger lite fel, tjocka lantisar som hatar demokrater, tjafsandet mellan huvudpersonernas personliga assistenter (som sedan utvecklas till en sinnessjukt lam kärlekshistoria) och lantisar som har trettio olika jobb på samma gång. Jättekul. Nästan lika kul att som Hugh Grants karaktär blir jättesur på Sarah Jessica Parker efter att det avslöjas att hon legat med en annan karl under deras separation eller att Mary Steenburgens hemska försök till accent mest låter som en båttuta som försöker låta sydstatsaktig.

Har du hört ryktet om Morgans känns som en film man redan sett tjugo gånger. Konceptet är gammalt och uttjatat - och har så varit ända sedan 80-talet då Goldie Hawn enbart medverkade i den här typen av skräpfilm. Men det är egentligen inte manuset i sig som är det sämsta. Det är faktiskt skådespelarna. Sarah Jessica Parker har aldrig varit en duktig skådespelerska och hur hon överhuvudtaget har lyckats göra sig ett namn är och förblir ett stort mysterium. Här spelar hon samma typ av neurotiska och gapiga karaktär som hon gjort i precis varenda film och TV-serier som hon någonsin medverkat i. Det är oerhört irriterande att titta på, speciellt när kemin med Hugh Grant (som aldrig varit lika oengagerad som här) känns lika varm och äkta som ett par silikonbröst i en frysdisk.

Det enda som egentligen är bra är Sam Elliott som med sin ståtliga mustasch och avslappnade skådespeleri gör att åtminstone några av scenerna i filmen går att ta sig igenom utan att skämmas så mycket att öronen krullar ihop sig.

Bilden:
Sony bjuder på en varm och behaglig transfer med läckra färger, bra skärpa och ett djup som höjer upplevelsen några snäpp. Framförallt är det närbilder som imponerar med en fantastisk detaljrikedom och levande färgåtergivningar, medan bakgrunderna ibland känns aningen mjuka och utsmetade. Svärtan är stark och bruset reducerat till ett minimum. En riktigt bra bild till en i övrigt så slätstruken film.

Bilden har formatet 2:35:1.

Ljudet:
Även på ljudfronten har man lyckats bra och bjuder på en välmixad och precis DTS-HD Master Audio 5.1-mix där dialogerna låter kristallklart och där man bygger upp en riktigt levande och skön ljudmatta genom subtila surroundeffekter som levereras med en finfin precision. Det känns verkligen som att vara mitt ute på vischan när man hör hur vinden susar i träden och andra naturljud som bygger upp stämningen. Lite sämre är det när ljudet kräver lite kraft. Pistolskott låter fjesiga och basen får knappt vakna till liv en endaste gång under filmen. Lite mer kraft och jag hade varit helnöjd, men helheten är ändå riktigt god.

Extramaterialet:
Här finns ettt kommentarspår med regissören Marc Lawrence, Sarah Jessica Parker och Hugh Grant som om inte annat kan vara rätt kul att lyssna på eftersom de tre personerna som snackar inte verkar ha en susning om hur medioker och tråkig filmen egentligen är, utan istället berömmer man varandra och låtsas-skrattar åt några skämt i filmen. Här finns också några featurettes om skapandet av filmen, modet och kläderna samt en kortis om björnscenen i filmen. Borttagna scener och bloopers avrundar det hela.