Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Heretic

Heretic

Polarna bakom A Quiet Place bjuder på en mordisk Hugh Grant i brunrutig cardigan som inte skrämt Petter det minsta...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Kompisarna Scott Beck & Bryan Woods gick från i stort sett fullständigt okända till superstjärnor i samma veva som deras stekheta Blacklist-manus A Quiet Place köptes upp och via Office-simpen John Krasinski förvandlades till en av de senaste 15 årens absolut mest effektiva och välskrivna rysare. A Quiet Place och dess alldeles fantastiska uppföljare är utan tvekan två av mina favoritfilmer inom genren. Nervkittlande, superspännande, nagelbitande rysare blir i min värld inte bättre. Men inte allt som firma Beck/Woods tar i blir till guld. En del blir till exkrement. Adam Driver-floppen 65 var och är ett tydligt bevis på hur hype kan sabba snarare än förgylla och när de nu är tillbaka med Heretic, är lovorden och de tidiga toppbetygen många, långa och knökade med superlativ.

Heretic
Hugh gör exakt samma roll som alltid och det fungerar inte riktigt här, särskilt inte när Heretic går från psykologisk thriller till traditionell skräckfilm och något mer hotfullt hade behövts från filmens hot.

Hugh Grant, en gång i tiden så tvålfagert tjusig med sin pojkbandsfrisyr och smygneurotiskt charmiga framtoning. Mängden romantiska komedier som den karln vandrat runt i och förtrollat kvinnosläktet känns oändlig. Men Hugh är inte tvålfager längre, eftersom han numer är en mycket gammal farbror. Dags att spela psykotisk seriemördare, med andra ord. Jumper på. Mediabrillor på. Två oskyldigt oförargliga kvinnor i 20-årsåldern knackar under en häftig regnstorm på hemma hos Hughs karaktär Mr.Reed, något de aldrig borde ha gjort. Detta eftersom kvinnorna är utskickade från Metodistkyrkan för att sprida sanningen om den apostoliska trosbekännelsen, något som den mordiske Reed inte gillar.

Heretic
Snygg är den dock, Heretic. Produktionsdesignen och fotot är alldeles rasande bra.
Detta är en annons:

Heretic inleds på ett alldeles strålande vis. Det är suggestivt, minimalistiskt och stämningen känns sådär oviss och en smula obekväm på ett sätt som är enkelt att uppskatta. Vi är på väg någonstans, något otäckt kommer att ske - men vi som tittar vet såklart inte vad eller var storyn är på väg. Det Metodistflickorna inte vet är att Reed är en slavisk ateist som under sin egna övertygelse om hur tro och religion måste ifrågasättas in i det sistas avser att knäcka deras tro, och där tar Heretic avstamp som rent tematiskt är lysande, åtminstone under den första timmen. Beck/Scotts förmåga att omkullkasta eller åtminstone utmana trötta genreklyschor i A Quiet Place går tyvärr förlorad när Heretic kliver in i akt två, dock. Tyvärr. En intressant start följs upp av en mycket mer traditionell skräckfilm där skrämselmomenten känns döende trista och förutsägbara och där karaktärerna tappar förmågan att tänka och agera logiskt i en pressad situation.

Det blir smetigt och framförallt väldigt långdraget och direkt trist, tyvärr och även om det finns delar av upplösningen som gör att det lyfter något så måste jag nog trots allt kalla detta för en rätt ordentlig besvikelse. Jag skriver heller inte under på att Grant skulle vara särskilt bra, här. Det finns ingen gång under Heretic som Hugh för mig lyckas sälja in att det vilar en psykotisk mördare under hans "trevliga farbror"-yttre. Istället känns han väl egentligen enbart som Love Actually-gubben inslängd i fel film.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Efter en skickligt ihopsatt första akt rinner det mesta tyvärr ut i sanden...
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Heretic

Heretic

FILMRECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Polarna bakom A Quiet Place bjuder på en mordisk Hugh Grant i brunrutig cardigan som inte skrämt Petter det minsta...

Hugh Grant imiterar Jar Jar Binks i Heretic

Hugh Grant imiterar Jar Jar Binks i Heretic

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Sorry Ahmed Best, det verkar som att du får Jar Jar Binks-konkurrens från ett lite oväntat håll. Hugh Grant har de senaste åren blommat ut ordentligt och provat alla...



Loading next content