Highwaymen

För fem år sedan såg Rennie Cray (James Caviezel) hur hans fru våldsamt blev ihjälkörd av en man i en Cadillac som sedan försökte smita från olycksplatsen. I sitt raseri tar Cray snabbt upp jakten på smitaren, hinner upp och kraschar rakt in i cadillacen som gör att föraren, James Fargo (Colm Feore) får så svåra skador att han blir invalid för livet.

Tack vare händelsen för fem år sedan kan man numera räkna James Fargo som en tvättäkta sociopat som tack vare en invalidvänlig uppgradering av sitt dödsfordon har lyckats utveckla (eller man kanske ska säga vidareutvecklat?) en udda och minst sagt bisarr hobby. Nämligen att snabbt, brutalt och samvetslöst köra ihjäl alla kvinnor han ser längs USA:s motorvägar. Dock har han fortfarande Cray i bakhasorna. I sin Plymouth Barracuda har Cray nämligen gjort det till sin livsuppgift att döda mannen som tog hans fru ifrån honom. För varje mord Fargo begår kommer också Cray ett steg närmare. Men en dag missar Fargo en kvinna vilket gör att Cray kommer honom närmare än någonsin. Molly (Rhona Mitra, den kända Tomb Raider-modellen!) lyckas med nöd och näppe överleva en av Fargos vansinnestrippar, och hamnar, bokstavligt talat, mitt i vägen i den katt och råtta-lek som snart ska komma att utspela sig längs den amerikanska kontinenten.

De flesta har väl sett eller åtminstone hört talas om Robert Harmons genombrott för sisådär 20 år sedan. Jag talar givetvis om Rutger Hauers absoluta genombrott Liftaren, som för övrigt är en av mina personliga favoriter minst lika mycket som det är sann kultklassiker. Och gissa vad; här har vi näst intill samma film igen, fast den här gången med större inriktning på biljakter. Annars känns det mesta igen, både handlingsmässigt och regimässigt men minst lika mycket som Liftaren, påminner också Highwaymen om Steven Spielbergs Duellen från 1971, där huvudpersonen blir jagad av en lastbil genom ett par delstater.

Highwaymen känns verkligen som en dussin-thriller. Visst, man sparar inte på krutet i de otaliga och överlag läckra biljakterna men det är sällan Highwaymen, trots många likheter, känns ens i närheten lika spännande som Liftaren fortfarande gör. Givetvis beror detta mycket på att Colm Feore totalt saknar den sociopatiska utstrålning som Rutger Hauer besitter, samt att det känns som om Robert Harmon varit oinspererad att regissera i princip samma film igen. Skådespelarna ser annars mest ut att ha det rejält tråkigt och någon karaktärsutveckling ser vi inte röken av. Trots detta samt att den misslyckas med att vara spännande när behovet av det är som störst, överlever Highwaymen tack vare hyfsat underhållningsvärde och coola biljakter.